På torsdagen kom beskedet om att det finns ett avtal där Storbritanniens utträde ur EU regleras på ett ordnat sätt. Mycket är naturligtvis oklart. Den kaotiska situationen i brittisk inrikespolitik gör att vad som helst kan hända när parlamentet ska rösta om avtalet på lördag. Den brittiske premiärministern Boris Johnson behöver stöd från såväl fanatiska EU-motståndare i sitt eget parti som av det lilla nordirländska partiet DUP som har tio ledamöter i det brittiska parlamentet.
Avtalet kan således snabbt visa sig vara ännu ett i raden av många fåfänga försök från moderata krafter att - för att citera Boris Johnson - få det gjort; get it done.
Eller också håller det. I så fall är det en stor gärning av såväl Boris Johnson som av EU: s ledare. I dessa tider när inget knappt någonstans tycks vara beständigt eller på riktigt i politiken så tar politikerna sig samman i elfte timmen och kompromissar ihop sig om ett avtal i en stor och mycket besvärlig fråga.
Att en av världens stormakter lämnar världens största inre marknad är ingen bisak i tillvaron. Det är i sådana lägen som vårt behov av dugliga politiker är som allra störst. Längre ner på den politiska mognadsskalan hittar vi ledare och politiker som hellre kastar ut folk i krig och elände än vad de förmår att fredligt förhandla, förankra och förvalta det ansvar för det allmännas väl och ve som anförtrotts åt dem.
Svenskarna har också varit där en gång. Krigarkungar av olika slag har i århundraden släpat ut den svenska befolkningen i krig som drabbat människorna hårt och som gång efter annan tryckt ner flera generationer i fattigdom och misär.
Tack och lov har vi - i vart fall för stunden - lagt det där bakom oss. Vi har sedan länge ledare som fångats in av demokratin och av anständigheten. Andra har det värre. Se till exempel på hur människor just denna dag drabbas av primitiva problem- och konfliktlösningar i gränstrakterna mellan Turkiet och Syrien.
Politik är på allvar kort sagt. Det finns anledning at uppskatta och stödja politiker som tar sin uppgift på riktigt och som därmed förmår att härda ut nesan av att kompromissa, ge med sig, förlora val, ha fel och få fel.
Folkomröstningen om utträde ur EU vanns med någon miljon rösters övervikt av de som ville lämna. Det har gått mer än tre år sedan folket röstade. Det är dags att get it done.
Förhoppningsvis kommer det i närtid också ett allmänt och renande val i Storbritannien. Det är för bedrövligt att se hur falanger av extremister hur vuxit sig starka i de två stora partierna. En realpolitisk chock - i fort av ett ordnat utträde efter anständiga förhandlingar - skulle göra stor nytta i extremismbekämpningen.