Valdagar är demokratins högtidsdagar. Nya personer får chansen att visa vad de går för som premiärministrar, presidenter och kommunalråd. Till vardags, under långa mandatperioder, kan väljarna ibland kännas långt borta från makten. Men de finns alltid där; bidande sin tid för att när dagen väl kommer kunna belöna, uppmuntra, klaga och sänka.
I både USA och Frankrike har väljarna utsett politiska entreprenörer till presidenter. Donald Trump är en långvägare som länge och tålmodigt har försökt att ta sig fram till Vita Huset. Han har under tidernas gång lierat sig med såväl demokrater, republikaner som med Ross Perot; miljardären som två gånger ställt upp i presidentvalet i USA. I november förra året - i sitt sjuttionde levnadsår – lyckades han så slutligen att nå sitt hett efterlängtade mål.
Mer att läsa: Åkesson tappar ensamrätten.
Emmanuel Macron är en riktig färsking i jämförelse. Han är ännu inte fyllda fyrtio och har ett par korta karriärer som bankman och politiker i bagaget. För 10 månader sedan hoppade han av från jobbet som ekonomiminister i socialisten Hollandes mycket impopulära regering för att lansera en egen presidentvalskampanj.
Skickliga personer får ibland en extra skjuts av Fru Fortuna. Trump och Macron gynnades tursamt av att motståndarsidans kandidater inte var några av de mest renodlade exemplaren av Guds gåvor till den politiska faunan. Det föll på Hillary Clinton och Marine Le Pen att bära etablissemangets och erfarenhetens fana i sina respektive enviger med Donald Trump och Emmanuel Macron. Clinton och Le Pen förlorade på olika sätt. För Clinton var fjolårets förlust sannolikt det sista storpolitiska som inträffade i hennes liv. För Le Pen var söndagens förlust det hittills bästa resultatet för hennes parti National Front. Hon lär kort sagt återkomma i politiken.
Mer att läsa: Skolor som vill mer än man tror.
Uppstickare som väljs på sina egna meriter utan att ha ”kokat kaffe” på ändlösa partimöten är fräscha chansningar. De kan gå hem och visa sig vara både förmögna att bygga majoriteter för sin politik och värda medborgarnas sympati. Fräschören kan också försvinna snabbt. Chanstagningar som inte håller måttet visas snabbt på porten.
I en demokrati är makten till låns.