Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Nyktrare än fascism & nazism

Katarina Barrling är docent i statskunskap vid Uppsala universitet. Hon och Sören Holmberg, professor emeritus i statsvetenskap  vid Göteborgs universitet är redaktörer för boken "Demokratins framtid."

Katarina Barrling är docent i statskunskap vid Uppsala universitet. Hon och Sören Holmberg, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet är redaktörer för boken "Demokratins framtid."

Foto: IPF Uppsala

Widar2019-03-05 05:15
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Statsvetarprofilerna Katarina Barrling och Sören Holmberg är redaktörer för boken "Demokratins framtid." Boken ges ut av riksdagen för att uppmärksamma det utsträckta hundraårsfirandet av den allmänna rösträtten. Boken är full av komprimerad kunskap och av spännande spekulationer. Boken speglar således väl sitt ämne.

Barrlings och Holmbergs ansats är att demokratin är ett maktdelande "triangeldrama" mellan folkvilja, rättsstat och handlingskraft där de olika dramaaktörerna går i vägen för varandra. Folkviljan ska avspeglas i ett majoritetsstyre som ska få saker och ting gjort. Samtidigt ska minoriteten skyddas från risk för "majoritetstyranni" och rättsstaten ska värnas mot klåfingriga politiker.

En röd tråd i nästan samtliga av boken 11 kapitel är Sverigedemokraterna. Vilket inte är så konstigt. SD är det stora och det nya som hänt inom den parlamentariska demokratins århundrade. De flesta av de andra partierna fanns redan för hundra år sedan. Kristdemokraterna och Miljöpartiet har tillkommit. Båda var i och för sig bärare av parlamentariska nyheter - kristendom och miljö - när de 1991 respektive 1988 debuterade i rikspolitiken. Men vare sig KD eller MP förenar sitt nya med att vara stora. Tillsammans motsvarar de båda partierna lite styvt ett halvt SD.

Statsvetenskapslektorn Anders Widfeldt har "Högerpopulism - hot eller bot för demokratin?" som rubrik för sitt mycket intressanta kapitel. Han tar sig igenom forskning och historiska skeenden för att belysa relationen mellan å ena sidan demokrati och "nationalism, invandringsdebatt och populism" å den andra sidan.

Widfeldt sätter in SD i ett delvis annat och betydligt nyktrare raster än det gängse om fascism, nazism och sådant. Tre punkter:

1. SD uppfyllde ett sedan länge uttryckt behov (SOM-institutet m fl.) av ett invandringskritiskt parti. På så vis stärker SD det representativa i demokratin.

2. Nationalistiska partier vill gärna smälta samman "stat och nation" vilket kan innebära risker för minoriteter och för rättsväsendets självständighet om SD skulle bli ett dominerande regeringsparti.

3. Partier som växer förändras i attityder och i kompetens. All parlamentarisk logik talar för att frågan inte är "om" utan "när" något/några partier kommer att samarbeta med SD.

Ledare