Eva Nordmark träder in i regeringen som ny arbetsmarknadsminister efter Ylva Johansson. Den lyckade rekryteringen av TCO-ordföranden, norrbottningen och den tidigare riksdagsledamoten Eva Nordmark var det enskilt viktigaste innehållet i statsminister Stefan Löfvens regeringsförklaring. Som en av mycket få personer kan Eva Nordmark kombinera en lång och gedigen socialdemokratisk partierfarenhet från ungdomsförbundet SSU och framåt med en numera tämligen lång erfarenhet av det politiska mittfält som en fackliga tjänstemannakartellen TCO utgör. Och allt detta utan att vara lastgammal; Nordmark har ännu inte ens hunnit med att fylla femtio.
Hon torde kort sagt kunna röra sig som fisken i vattnet i det nya regeringsblocket med C, L, S och MP som enligt statsminister Löfven i regeringsförklaringen nu "tillsammans tar ansvar för Sverige."
Jag hoppas av hela mitt hjärta att Eva Nordmark i kraft av sin erfarenhet och självtrygghet kan hålla sig distanserat kylig i sitt nya uppdrag och inte dras med i det mycket polariserade partipolitiska landskap som dominerar på så många politiska debatt- och diskussionsarenor.
Regeringsförklaringar - särskilt för känsliga "samlingsregeringar" som vi har just nu - är till sin natur ett slags gytter av korta och rumphuggna meningar från regeringspolitikens alla områden, avbrutna av en och annan lämplig dikt eller sångstrof. Så också denna gång. Stefan Löfven började med försvars- och säkerhetsfrågor, fortsatte med EU (ett fundament för Sverige enligt Löfven) gick vidare till terror och till asylfrågor om "säkra länder" och om liberala regler för anhöriginvandring för "alternativt skyddsbehövande" personer, därefter till ökade bidrag för lanthandlar och nya stambanor för snabbtåg, framåt till en skola med "kunskap och studiero", några meningar om sjukvård och en avrundning om "rättsstatens förmåga" att stävja våld och gängkriminella.
Känslan när jag lyssnade på och läste regeringsförklaringen var avsaknaden av riktigt tydliga förhållningssätt. Det är liksom "både och" i de flesta tvistiga frågor. Och inget konstigt med det i och för sig. Tillvaron är sällan svartvit; det är gråskalorna som regerar. Socialdemokratin bor i de där gråskalorna. Jag tror att Eva Nordmark kan få de där gråskalorna att glänsa och att rocka lite mer. Vilket behövs.