Skribenten Katrine Marçal är- utöver att vara en så gott som alltid läsvärd pennförare - ett intressant känselspröt för vad som rör sig inom de mer läsande och tänkande skikten av socialdemokratiska sympatisörer. Numera betraktar hon Sverige och världen från London där hon vad jag förstår bor och verkar. Hennes medverkan på Aftonbladets ledarsida begränsas nu för tiden till en längre krönika om söndagarna.
I sin senaste krönika uppmanar Katrine Marçal de svenska socialdemokraterna att tänka om när det gäller frihandel och globalisering. Hon varnar Stefan Löfven för att tro att den "svenska modellen" är ett skydd för missnöjespopulister och slutenhetspredikanter som svenska varianter av Donald Trump och Marine le Pen. Hon skriver att det är en villfarelse att tro att "Donald Trump hade kunnat stoppas med svensk a-kassa."
Marçals huvudpoäng är att "det finns skäl till att Trumps kritik av frihandelsavtal gick hem i valrörelsen. Det ligger nämligen en del i den." Att skriva sådana saker är förstås lite minerad mark för Marçal. Hon refererar för säkerhets skull till att "vänstern i västvärlden diskuterar att man måste tänka om kring globaliseringen". Vad denna "vänster i västvärlden" är för något ges ingen närmare beskrivning av. Finns den överhuvudtaget; i betydelsen av en rörelse som bär på realistisk och genomförbar politik som är något annat än slutenhet och nationalism under vänsterflagg? Jag är skeptisk. Däremot har Katrine Marçal förstås rätt i att socialdemokratin behöver tänka igenom det här med globalisering och öppna gränser. När det kommer till hennes politiska förslag så haltar dock argumenten betydligt. Läser jag henne rätt så anser hon att det enda rätta är att av maktpolitiska skäl låtsas vara på samma sida som Trump - trots att Trumps "och de andra högerpopulisternas ekonomiska budskap må vara vansinnigt", skriver Katrine Marçal.
Låtsasleken går ut på att svensk socialdemokrati ska försöka imitera högernationalisterna genom att gå till attack mot "amerikanska investerare" som betraktar "demokrati och välfärdsstater" som handelshinder. Sådana symbolstrider har S redan mer än nog av. Det enda anständiga och på sikt vägvinnande är väl istället att hålla sig till riktig politik och ta fighten mot ekonomiska budskap som man betraktar som "vansinniga"? Och vad ska den frihandlande marknadsekonomin och välfärdsstaten Sverige med en socialdemokrati till om den inte står upp för välståndets och välfärdens grunder?