På fredagens pressträff med partiledaren Stefan Löfven och migrationsminister Heléne Fritzon blev det tydligt att S nu intar mer klassiska positioner i det invandringspolitiska komplexet. Därmed har både Socialdemokraterna och Moderaterna vinkat adjö till Miljöpartiets lite drygt sju år långa veto i sammanhanget.
S och M säger samtidigt hej då till den beröringsskräck och den tvärtomlusta visavi Sverigedemokraterna som under många år haft så skadlig inverkan på politiken. De stora partierna är tillbaka i verkligheterna och kan ta sig an nutidsproblemen på ett bättre sätt.
Mer att läsa: Invandring kräver mer insikter än åsikter.(2014)
Löfven och Fritzon var föredömligt raka och koncisa på fredagens pressträff. Tillfälliga uppehållstillstånd ska gälla. Ungefär 14-15 000 asylsökande per år angavs som en lämplig volym givet Sveriges befolkning. Det är ett antal som ligger nära de historiska förhållanden som rådde då det var självklart för S och M att hålla invandringen på integrationsrimliga och opinionsacceptabla nivåer. Socialdemokraterna avvecklar även de papperslösa märkligheter som bland annat har inneburit att människor som vistas i Sverige utan tillstånd samtidigt kan ha sina barn i svenska skolor och få socialbidrag i svenska kommuner. Papperslöshet ska framöver enbart vara synonymt med att lämna landet. Lusten att självmant lämna Sverige kommer dessutom att öka i och med S besked om att partiet vill fördubbla tiden - från fyra till åtta år - som måste gå från det att en som fått avslag på sin asylansökan kan ansöka en gång till.
Mer att läsa: Regeringen bör vara tydlig om papperslösa. (2016)
Socialdemokraterna säger sig vilja få till "breda överenskommelser" i riksdagen om ett nytt ramverk för politiken. Det borde inte vara några större problem med att få till sådana överenskommelser. Därmed kan snart den här stormiga och konfliktfyllda akten i politiken stängas för överskådlig tid. De riktigt kniviga frågorna återstår dock. Huvuddelen av alla hundratusentals som rör sig norr- och västerut har inga som helst asylskäl. De är folkvandrare på jakt efter bättre liv och villkor för sig och sina barn. Vilket de naturligtvis gör helt rätt i. Deras önskningar krockar emellertid med fullt lika begriplig välfärdsnationalism i länder som bland annat Sverige. Här har världen ett dilemma som behöver hanteras klokt och försiktigt.