Om vi tänker bort Sverigedemokraterna för en stund; vilka skulle då på allvar föra fram förslag om att S, C, L, MP, med godkännande av Vänsterpartiet skulle bilda regering? Eller att Socialdemokraterna och Moderaterna skulle bilda regering?
Alice Teodorescu ställer den intressanta frågan i ett inlägg på Göteborgspostens ledarsida där hon är redaktör.
Teodorescus poäng är att allt - fortfarande - handlar om SD i svensk politik. Vilket väl i och för sig inte är så konstigt. SD är inte vilket parti som helst. Det mest kontroversiella med Sverigedemokraterna är att det är ett parti med maktambitioner som dessutom växer snabbt. SD: s "rötter" är i och för sig inte vackra. Men vilka partier kan ståta med helt rena tånaglar om sanningen ska fram? Vi har partier med rötter i våldsbejakande kommunism, vi har partier som på sin tid var ytterst tveksamma till den allmänna rösträtten, vi har partier som var hårfint nära att besluta om en svensk atombombstillverkning, vi har partier med bäring på kristen fundamentalism och gud vet om det inte också går att hitta några obehagliga rotdelar hos Miljöpartiet och Liberalerna.
Rötterna är ett sidospår. Politik är en i huvudsak rationell verksamhet. Politikens rationalitet syftar till makt och majoriteter.
Mer att läsa: Lek med leden på regeringskansliet.
I dessa regeringsbildningsheta dagar är det många personer på den mer konservativa borgerliga planhalvan som ställer frågor om varför det tämligen allmänt "gullas med Vänsterpartiets kommunistiska förflutna medan SD betraktas som paria?"
Det korta svaret på frågan är makt. Vänsterpartiet utgör inget hot mot någon; mer än mot andra vänsterrörelser som Gudrun Schyman, Miljöpartiet och mot stackars SKP som knappt fick en handfull röster i valet för tre veckor sedan.
Vänsterpartiet är troget sin - hopplöst föråldrade - ideologi och växer därför inte ute bland de moderna medborgarna. Därför är det riskfritt för S att från och till samarbeta i småsaker med V. Därför var det riskfritt av de borgerliga att under förra mandatperioden tvinga S att samarbeta med V.
Med SD är det helt annorlunda. SD är ett maktparti som långsiktigt och steg för steg vill vara med och styra landet. Det är det som är roten till att S och M och därmed stora delar av den politiska apparaten går i baklås när SD kommer på tal.