Så smällde det till i försvarspolitiken. Fyra av Försvarsberedningens åtta partier har meddelat att de inte ämnar medverka då Försvarsberedningen idag tisdag 14 maj lämnar sin slutrapport om det militära försvarets inriktning för perioden 2021–2025.
M, C, L och KD lämnar försvarsberedningens arbete i protest mot att Socialdemokraterna vill skjuta på finansieringsbeslut fram till hösten. Det är mycket pengar det handlar om. Beredningen är vad som sägs överens om att föreslå avsevärda anslagshöjningar för försvaret. 2025 ska utgifterna motsvara cirka 1, 5 procent av Bruttonationalprodukten. Detta innebär i pengar runt 30 miljarder kronor som ska tillföras försvaret fram till 2025.
Det bör inte förvåna att det bråkas och smälls i dörrar när det är sådana pengar inblandade. De fyra borgerliga partierna ökar trycket i förhandlingarna. Enligt uppgift har Sverigedemokraterna samma uppfattning som de borgerliga om finansieringen även om SD har valt att inte lämna/hota lämna beredningen.
Det finns således en tydlig majoritet i riksdagen för att finansieringen av försvarsberedningens slutrapport ska tas samtidigt som rapportens innehåll i övrigt presenteras.
Vad som egentligen händer bakom det som sker; det är inte alldeles lätt att veta. Sannolikt pågår det en dragkamp i regeringen om miljarderna framöver. Budgetsamarbetet med C och L i januariavtalet berör inte direkt det nu uppblossande försvarsbråket eftersom de stora utgifterna kommer i nästa mandatperiod.
Att stärka totalförsvaret är riktig och klok politik. Alla förstår också att det kostar pengar och att det tar tid. Försvarsberedningen – under S-veteranen och ämbetsmannen Björn von Sydows eminenta och självständiga ledning – har tidigare under mandatperioden visat tydliga och eniga ambitioner att på allvar förstärka Sveriges totala försvarsförmåga.
Försvarsberedningens preciserade förslag krymper regeringens handlingsutrymme. Vilket kan vålla begriplig irritation på regeringskansliet. Men det är nog bra att tugga i sig. Beredningens vilja speglar en tydlig majoritet i riksdagen. I denna majoritet ingår andligt och sakpolitiskt också försvarsminister Peter Hultqvist. Han kommer knappast att kasta sitt folkliga förtroende på sophögen genom att lägga sig platt i finansieringsbråket.
Peter Hultqvist har nu ställts i ett läge där hans politiska eftermäle kan sättas. Skarpladdad eller lösplugg; det är frågan?