Ledarna för riksdagspartierna har rekordlåga förtroendesiffror i ryggen när de nu går in i den mest intensiva valrörelseperioden. Novus senaste mätning av förtroendet (9-13 augusti) visar kort sagt på allvarliga och stora problem för partiväsendet. Det eländiga läget kan beskrivas mer positivt. Utrymmet för förbättringar är mycket stort. Enligt Novus har också samtliga partiledare förbättrat sina siffror med någon eller några procentenheter sedan mätningen i juni. Vilket indikerar att partiledarna är betydligt bättre som personer i politiken än som illustrationer av politiken. Kött och blod slår schabloner.
Valrörelsen ger ökade chanser att synas och höras även för de små partierna. När de åtta radar upp sig för partiledardebatter så står de där mer eller mindre som jämlikar. Exempelvis kan Ebba Busch Thor i Kristdemokraterna med sina 3 procents opinionsstöd i bagaget överglänsa statsminister Stefan Löfven (S) trots att han har runt 25 procents opinionsstöd med sig in i studien.
Valrörelser har ofta den dynamiken.
De som går in med starka siffror har stor sannolikhet att gå ur valrörelsen med sämre siffror. Och tvärtom. Detta fenomen förstärks sannolikt i den hårda konkurrenssituation som nu råder med åtta partier som vill ha sin del av kakan.
Även om förtroendesiffrorna förhoppningsvis kan snyggas till något under valrörelsen så kommer det omfattande medborgerliga missnöjet att handikappa nästa regering och riksdag. En effekt av de klena förtroendesiffrorna är nämligen att partiledarna, med ett par undantag, inte har något förtroende att tala om utanför den egna hejaklacken. Vilket kommer att försvåra de omfattande samarbeten och kompromisser som kommer att behövas för att leda landet framöver.
Novus visar att SD-väljarna ger Ulf Kristersson (M) nästan lika höga förtroendesiffror (32 procent har ganska eller mycket stort förtroende) som vad de ger Jimmie Åkesson. (35 procent) Annie Lööf (C) har å sin sida ganska eller mycket stort förtroende hos 25 procent av de rödgröna väljarna. Lööf och Kristersson sticker alltså ut på var sin kant. Frågan är om någon av dem kan förvalta sitt pund på ett förtroendefullt sätt efter valet?