I den senaste partisympatiundersökningen från SCB kunde noteras en liten ström av väljare som lämnade Moderaterna till förmån för Centerpartiet. När centerpartiets ledare Annie Lööf jultalade häromdagen så koncentrerade hon sig på försvar och företagande; två frågor som inte minst torde intressera mer klassiska moderater att ansluta till strömmen mellan M och C.
Hon markerade starkt mot regeringens och vänsterpartiets förslag om vinstförbud för företag som är verksamma i välfärdssektorerna och med hänvisningar till det oroliga världsläget talade Lööf för rejäla höjningar av anslagen till försvaret.
Försvar och företagande är i och för sig inga främmande fåglar i den centerpartistiska terrängen. Från och till under decenniernas gång har Centerpartiet varit ett slags borgerliga härförare på dessa områden. Tydligast i modernt minne sticker Thorbjörn Fälldin ut. Han framhålls ofta i mer tydligt borgerliga kretsar som en "rese" i kampen mot LO: s förslag om löntagarfonder på 1970-talet. Striden mot löntagarfonderna och mot en i den frågan LO-styrd socialdemokrati bidrog sannolikt i hög grad till att Fälldin blev statsminister efter valet 1976.
Det var också som återvald statsminister som Fälldin gav besked till dåvarande Överbefälhavaren Lennart Ljung under den faktiskt krigsnära konflikten med Ryssland (Sovjet) i oktober 1981. Fälldins ord har blivit en modern klassiker. "Håll gränsen", sa Fälldin när ÖB frågade efter besked i ett spänt läge på Östersjön.
Peter Wolodarski berör saken i en krönika på DN: s ledarsida i oktober 2006. "Jag påminns om ett citat från Jytte Bonnier sommaren 2000, som återges av Per Ahlmark i antologin Maktskifte (Ekerlids): "Om fienden kom skulle jag, bland alla svenska statsministrar efter kriget, ha känt mig tryggast med Thorbjörn Fälldin." Hennes omdöme säger förmodligen något avgörande," skriver Wolodarski.
Jag ska inte fåna mig och hävda att Annie Lööfs plan är att försöka stega fram i Thorbjörn Fälldins skor. Allt har sin tid och man kan inte kliva i samma flod två gånger och allt det där ni vet. Men Lööf har onekligen haft ett bra 2016 så här långt. Och striden för försvar och för företagande är väl vald ur såväl realpolitiska som politikpolitiska perspektiv.
Många har försökt göra sig roliga över att den mycket unga Annie Lööf - medan hon ännu hette Johansson och var ungdomsförbundsaktivist - hade den brittiska premiärministern och "järnladyn" Margaret Thatcher som ett slags idol eftersom Thatcher enligt Lööf/Johansson hade "råg i ryggen och visade var skåpet ska stå."
Det kanske finns anledning att säga något i stil med "skrattar bäst som skrattar sist."