För stunden förefaller väljarna inte vara särskilt intresserade av att peka ut tydliga regeringsalternativ. DN/Ipsos och Novus i Svenska Dagbladet (26 juli) visade samfällt att det är partier som inte kommer att sitta i nästa regering som går bäst i opinionen. Jämfört med valresultaten 2014 så ligger både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna hyfsat nära att fördubbla sig. För de mer sannolika regeringsbildarpartierna Moderaterna och Socialdemokraterna ter sig tillvaron däremot mer problematisk.
Mer att läsa: Kristersson utmanar flera.
DN/Ipsos indikerar utifrån sina mätningar att som läget är just nu ligger socialdemokraternas maxresultat på 26 procent medan det sämsta utfallet - som infaller om alla väljare som är lite tveksamma slutligen bestämmer sig för att rösta på något annat parti - är 19 procent. Motsvarande siffror för Moderaterna är 21 respektive 13 procent.
När valrörelsen väl kommer igång om ett par, tre veckor så kommer siffrorna att hoppa lite fram och tillbaka; som de alltid gör. Men i det stora hela ligger nog lagt kort.
Mer att läsa: Åkesson dansade för de sina.
M och S är inte helt jämförbara med varandra. Skulle Ulf Kristersson nå ett valresultat runt 21 procent så skulle han placera sig ungefär i mitten av tabellen över moderata valresultat i de 33 riksdagsval som hållits sedan 1911. (1911 användes för första gånget ett proportionellt valsystem i riksdagsvalet vilket gör det lämpligt att börja jämförelsen just då och där.) För Stefan Löfven skulle ett valresultat på 26 procent däremot innebära en solklar bottenplacering i tabellen. Sådana saker betyder en hel del för självbilden och självförtroendet. För M är valet 2018 ett val i mängden - det kunde gått bättre men det kunde gått sämre - medan det för S är ett historiskt val; det har aldrig gått sämre.
Mer att läsa: Ett stabilt och trovärdigt par.
Jag vet att Socialdemokraterna arbetar en hel del internt med de där självbildssakerna. Att vara största parti är inte fy skam. Att få runt 25 procent i ett val är resultat som de flesta partier i världen skulle jubla över. Så är det. Det som skaver för S är att jämföra sig med "de flesta partier" när självbilden säger att man är "det partiet."
Väljarnas val av röstsedlar den 9 september kommer att utsätta regeringsbildarpolitikerna för hårda tester. Det är bra. Demokratin kan inte bara fungera i vackert väder. Det kommer att bli ovanligt stökigt och i längden kommer i vart fall SD inte att kunna undandra sig ett mer praktiskt ansvarstagande för saker och ting.