Många människor vet att jag håller på med politik på något sätt. Därför talar många människor med mig om just politik när det blir tillfällen på stan, på tåget, på krogen, på fester och var det nu kan vara. Under flera år har dessa samtal helt och totalt dominerats av Sverigedemokraterna. Vilket är högt rimligt. SD är det stora och nya som hänt i svensk politik på år och dag. Att stora delar av det officiella politiska Sverige – framförallt partier och stora privata och statliga mediehus – ivrigt har försökt att förneka och förtränga just detta nya och stora; det har sannerligen syresatt alla dessa samtal.
De senaste dagarna – med valdagen alltmer konkret och nåbar endast en handfull dagar framåt i tiden – känns det som om samtalen människor initierar med mig har ändrat karaktär. Flera personer har oberoende av varandra velat resonera kring att det nu kanske är dags att för Sveriges bästa rösta på något av de ”stora partierna”? Med de stora menas de klassiska stora Socialdemokraterna och Moderaterna och inte det nya stora Sverigedemokraterna.
Kantringen i samtalen som jag tycker mig märka kan självklart vara uttryck för önsketänkande från min sida. Så är det. Det kan också vara så att det är ett uttryck för att jag vistas i en ekokammare; människor talar med mig om det de vet/anar/tror att jag vill höra och tala om. Så kan det vara.
Det kan emellertid också vara så att det är en omsvängning på gång inom delar av valmanskåren. En bekant jag talade med pekade på att de båda tidigare – och ofta mycket populära – toppolitikerna Anders Borg och Göran Persson har framträtt i media med olika varianter på temat att det nu är ”dags för de stora” att samla ihop sig till reformer och breda grepp. Persson och Borg har fortsatt stort inflytande på många människors tankar. Det kan vara något på gång. Och det behövs verkligen.
Valrörelsen hittills har annars präglats av ökad polarisering när skickliga partiledare för de små och kämpande partierna har dominerat med våldsamma överdrifter och semantiska påhopp och angrepp.
De stora – Ulf Kristersson och än mer Stefan Löfven – har haft svårt att hävda sig. Nu på fredag i Norrköping och nästa lördag i Linköping har de båda chansen att i direktsända dueller visa att de har vad som krävs för att ta tag i styråran. Kapaciteten finns; det vet jag. Dags att gammal blir äldst.