Lise Tamm är chefsåklagare och chef för Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet. Nyligen intervjuades hon av Jörgen Huitfeldt i Kvartal. Timmen i radion med Tamm och Huitfeldt var smått deprimerande, om man är lagd åt det hållet. Den stora mängd samhällsproblem kopplade till kriminalitet som avhandlades i intervjun kan nämligen få vem som helst att tvivla på en ljusare framtid. Å andra sidan visade Lise Tamm prov på uppmuntrande klarsynt klarspråk om vad som kan och bör göras. Framförallt visade hon en förmåga att bena ut problemen istället för att härva ihop dem till en enda stor ångestklump. Det är trots allt enskilda personer som begår brott. Det är inte ”gruppen invandrare” som begår brott.
Mer att läsa: Massinvandring, ojämlikhet och polarisering.
Lise Tamm bröt fram i den större offentligheten för ungefär ett år sedan när hon i ett radioprogram i P1 liknade Stockholmsförorten Rinkeby vid en krigszon. Många – från dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson och utåt och nedåt - valde som brukligt är i dessa debatter att avsiktligt missförstå henne. Det hävdades att Tamm sagt att det var krig i Rinkeby. Vilket inte alls var hennes poäng. Lise Tamms liknelse med en krigszon var ägnad att bädda för nästa led i hennes tankebana; hur man mer framgångsrikt ska plocka den organiserade kriminalitetens yngsta barn och ungdomar bort från skjutningar, droger och handgranater? Kanske finns det något att lära från hur länder i till exempel Latinamerika demilitariserat yngre gerillamedlemmar? Inte vet jag. Men jämförelsen och tanken är fullt rimlig att pröva.
Mer att läsa: Gränsblyga Sverige
Sveriges problem handlar till stor del om gränssättning gentemot straffimmuna ungdomar som är under inskolning till yrkeskriminella. De kan begå mycket allvarliga brott utan att något mer än en ”orosanmälan” görs till Socialtjänsten, sa Lise Tamm och gav flera exempel som hon själv kommit i kontakt med som åklagare. Pojkar under 15 år ”går i grupper, är våldsamma och rånar andra ungdomar, stjäl mopeder och finns med vid gruppvåldtäkter. Om föräldrarna inte vill medverka till socialtjänstinsatser; då läggs det ner”, sa Lise Tamm.
Hon berättade även att grovt kriminella 15–17-åringar – där rättsväsendet träder in – i vissa fall kan dömas till ”vård i hemmet” i väntan på en rättegång; som de sedan inte så sällan uteblir från.
Läget är allvarligt. Men långtifrån hopplöst. ”Polisen och rättsstaten har slutat backa undan”, sa Lise Tamm.