Det känns skönt att vända blad och att blicka framåt. Idag på morgonen väljs Stefan Löfven till statsminister för en regering som bör ha som första prioritet att frigöra sig från den bisarra regeringsbildningsprocessen. Samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet och Liberalerna är i sig självt inte det minsta konstigt. Det är utgångspunkten för regeringsbildandet som kan ställa till det framöver. Att regeringen ser ut som den gör och att stödpartierna är de som de är sägs ju enligt vissa av regeringsbildarna vara ett utryck för att det viktigaste i svensk politik är att isolera Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet från politiskt inflytande. Denna utgångspunkt är förljugen och verklighetsbefriad. Vilket ju bevisas snart sagt varje dag i de politiska verkligheter som människor ser och förstår. Skulle regeringen Löfven fastna i ett försvar av isolationslinjen så kan det gå illa både med det medborgerliga förtroendet och med de politiska resultaten. För att tala med ord från Lukasevangeliet bör Stefan Löfven låta "de döda begrava sina döda" medan han istället ägnar sig åt att förkunna det nya.
I den bästa av världar ser jag framför mig en professionell förhandlings- och utredningsregering som tar sig an några av samtidens stora frågor på ett öppet och ohysteriskt sätt. En regering där statsråd som Mikael Damberg, Anna Ekström, Ibrahim Baylan, Magdalena Andersson och Morgan Johansson och några nya stjärnor kan ägna sig åt samhällsförankring och beredning av betydelsefulla reformer. En regering som slipper ideologiska gaphalsar och alltför flåshurtiga utspel. En socialdemokrati som genom att plocka fram det bästa hos sig själv kan sporra stödpartierna C, L och V att göra detsamma.
En regering som inte räds att söka breda majoriteter i oppositionspartierna i de riktigt angelägna frågorna om invandring och integration i alla dess uttryck. Så kan det bli.
I så fall blir det en regering där Stefan Löfven verkligen kan komma till sin rätt som statsminister och lagledare.
Som regering gäller det också att kunna ta det som kommer. Omvärlden styr mycket av dagordningen. Ekonomin, det militära säkerhetsläget, extremväder, terrorism; allt och mer därtill kan hända.
Med Lukasevangeliet till hands så kan det gå bra.