Moderaterna ligger runt 20 procent i opinionsstöd. Vilket är en helt okey nivå sett i ett längre perspektiv. I och för sig är 20 procent inte så mycket att regera på. Å andra sidan har de andra lite större partierna ungefär samma regeringsblyga siffror som vad Moderaterna har.
När moderatledaren Ulf Kristersson inledde valårets Almedalstalande på söndagskvällen så hymlade han inte med de faktiska förutsättningarna. Han höll ett allvarligt och klassiskt högermittental till den stora publiken som samlats i den kyliga parken för att lyssna. Jag var där.
Talet kretsade runt begrepp som social rörlighet, försvar för demokratin, kunskap och ordning i skolan, invandringens påfrestningar och han talade om hur det personliga och det allmänna/statliga ansvaret hänger ihop och matchar varandra.
Om inte allt annat omstörtande krig och katastrofer drabbar oss i sommar så kommer även nästa regering att vara en minoritetsregering. Ulf Kristersson ligger bäst till att bilda nästa regering. Han kan - mer än någon annan just nu - accepteras på det sätt som grundlagen kräver; en majoritet av riksdagens ledamöter får inte rösta nej till honom om han ska bli vald.
I sitt tal på söndagskvällen drog Ulf Kristersson upp ett antal villkor för att han – vid ett tillåtande valresultat – skulle åta sig uppdraget att leda nästa minoritetsregering i Sverige. Villkoren - främst ansvarsfull ekonomisk politik och ansvarsfull säkerhetspolitik inklusive nära samarbete med Nato och EU - är i sig också ett slags markörer mot varje form av regeringsförhandlande med Sverigedemokraterna.
Faktum är att talets enda politiska angrepp var riktat mot just SD. Kristerssons kritik var i huvudsak riktad mot SD: s brister vad gäller ekonomisk - och utrikespolitik.
Moderaterna gör sannolikt bedömningen att de - för att öka chanserna att få tala om sin egen politik istället för om bråk i alliansen och samarbete med SD - behöver göra just så som Kristersson gjorde på söndagskvällen: Tala om innehållet i den regeringspolitik han vill leda och markera tungt mot SD. Vi får se hur långt det håller.
Klart är dock att Ulf Kristersson satte press på övriga talare under denna spännande vecka. Han har stigit fram som en som vill regera och förklarat varför. Vilka fler kommer att göra samma sak?