På torsdagen presenterade Medieakademin Förtroendebarometern som alltsedan 1997 mätt svenskarnas förtroende och oförtroende för diverse samhällsinstitutioner, företag och organisationer.
Sedan mätningen förra året 2017 har det med några få men intressanta undantag inte hänt så mycket på förtroendefronten. Det som sticker ut är att de tre som ökat mest i förtroende under det senaste året är Polisen, Moderaterna och Försvarsmakten; en trojka som inte alltid har gått i takt under det senaste decenniet.
Framgångar i terrorbekämpningen för polisen och kraftigt ökade anslag till Försvarsmakten har antagligen bidragit till de båda myndigheternas förtroendeframgångar.
Moderaternas förtroenderusning i årets barometer ska ställas mot ett ras i förra årets undersökning. Partiets återhämtning under den nye ledaren Ulf Kristersson har gått väldigt fort.
Mer att läsa: SVT bör ta förtroendeproblemen på allvar.
Tidigare i veckan genomförde Ulf Kristersson och flera ur hans partiledning ett så kallat "town hall" möte i Linköping. Jag slog mig ner bland gissningsvis 300 (i huvudsak) moderater i Konsert & Kongress lokaler mitt i staden. Medborgarnas ökande förtroende responderar väl med partisternas stigande självförtroende.
Ulf Kristersson manade de sina att vara vuxet återhållsamma och försonliga; inget har hänt förrän vi har ett valresultat på kvällen den 9 september, sa partiledaren. Han och andra personer ur partiledningen svarade sedan på en mängd frågor om bland annat skatter, SD, Hanif Bali, invandring, integration, LSS, grundlagsändringar, skolan, cancer och om landsbygden.
Lag & ordning och militär upprustning var inga stora punkter på programmet i Linköping. Vilket kanske inte längre behövs? Moderaterna är nu åter - för att tala med Carl Bildt - mer "classic" på kärnområden som polis och försvar. Men klassiska moderater vinner sällan val. Fredrik Reinfeldt kittlade intresset med "nya" moderater, en helt ny allians och helt nya jobbskatteavdrag. Kristersson behöver också något nytt; som dock helst inte ska peka ut det gamla som hopplösa särintressen.
Moderatledarens eget mantra är sedan lång tid tillbaka "Hoppfullhet". Det är bra. Väldigt många barn, ungdomar, gamla, sjuka, fattiga och åsidosatta människor i Sverige behöver starka och konkreta hopp om bättre livschanser. Svårigheten är väl bara att få medborgarnas förtroende för att hoppfullhet är en naturlig partner till moderat classic?