För ungefär ett år sedan lyssnade jag på ett samtal mellan de båda politiska tänkarna och strategerna Pär Nuder (S) och Mikael Odenberg (M). De båda medverkade i journalisten Mia Odabas radioprogram/pod "Smarta samtal". Nuder och Odenberg talade om "politikens fantomsmärtor."
Fantomsmärta är ju något som sägs kunna drabba en person som blivit av med en kroppsdel. Benet är borta men smärtan finns kvar. I politiken är det uppenbart för alla som ens bara kastat ett öga på saken att den gamla "tvåblockkonflikten" mellan S och M numera bara är en i mängden av maktstrukturerande konflikter. Enligt Nuder och Odenberg beter sig dock socialdemokrater och moderater helst och gärna som om det där högervänsterbråket fortfarande satt där på den politiska kroppen och normerade och strukturerade det politiska livet precis som förr.
Mer att läsa: Blockpolitik för vår tid.
Det där fantomlängtandet ställer till det för M och S menade Pär Nuder och Mikael Odenberg. Medan de ödslar kraft, tid och pengar på att framställa varandra som ärkefiender - bland annat genom att låsa in varandra i konstiga minoritetskonstellationer i riksdagen - så förändras de politiska verkligheterna obönhörligen i andra riktningar.
Mer att läsa: Stjernkvists förnuft är vinst för Löfven.
De senaste två veckorna har det dock äntligen börjat röra på sig. Moderatledaren Anna Kinberg Batra meddelade att hon avsåg att söka stöd för moderat politik även i riksdagens budgetomröstningar. Hon uppmanade övriga allianspartier att göra gemensam sak med henne. Det var nu också dags sa Kinberg Batra, att börja samtala med SD i riksdagens utskott.
Det blev ett väldigt ståhej i och utanför alliansen. Museivakter av alla kulörer slog, bankade och mobbade på Kinberg Batra som nu påstods vilja lägga sig platt för nazisternas intåg i Rosenbad.
På onsdagens DN Debatt upprepade och skärpte Kinberg Batra sin uppfattning om att de fyra borgerliga partierna bör gå fram med ett gemensamt budgetalternativ redan nu. Att hon går på offensiven indikerar att Moderaterna har gjort mätningar som visar positiv opinion för agerandet.
Trycket att skapa vettiga och relevanta samarbeten och majoriteter ökar nu. Det är bra för Sverige. Socialdemokraterna bör utnyttja det öppna läget för att kravla sig ut ur vänsterburen och ge sig ut på mittfältet och konkurrera igen. När dammet lagt sig kan det mycket väl vara så att fantomsmärtan har klingat av och att S och M står där som ett publikvänligt alternativ.