Katarina Barrling är filosofie doktor i statsvetenskap. Hon är dessutom en osedvanligt god talare och skribent i politiska ämnen. Vilket till stor del naturligtvis beror på att hon är beläst och påläst och stark intresserad av politik. Fredagen den 3 mars medverkade Katarina Barrling med en gästkrönika på Göteborgspostens ledarsida. Hon tar avstamp i Niccolò Machiavellis överlevnadsråd till en renässansfurste 1513: "Det är mycket säkrare att vara fruktad än älskad."
Machiavelli var ett slags dåtida kollega till Barrling. Han gav likt Katarina Barrling och hennes statsvetarkollegor råd, tips och underlag till kejsare, kungar och påvar i politiska frågor. Villkoren var lite tuffare på den tiden. Machiavelli hamnade mitt i livet i onåd och höll på att stryka med i ett fängelse med strängt regemente. Han klarade sig dock undan i sista stund vilken gav honom tillfälle att skriva boken "Fursten" som ännu - med rätta - cirkulerar bland den makt- och politikintresserade allmänheten.
Machiavellis råd till furstarna var således att satsa på att bli fruktade snarare än att bli älskade. Med fruktan som vapen fanns störst chanser att bygga starka stater som var till gagn för undersåtarnas långsiktiga väl och ve.
Mer att läsa: Åkessons flank och andras.
Katarina Barrling lyfter in hans resonemang i den svenska nutiden. Hennes eleganta tips till regeringens politiker är att "det är mycket säkrare att vara respekterad än älskad."
Hon varnar - genom några flagranta exempel - statsråd och andra toppolitiker för risken att halka snett bland den "kärlek som förmedlas via hjärtan och ”likes” på sociala medier." Lättköpta skämt om andra länders presidenter, om andra länders jämställdhet och om stora världsreligioner är sådant som statsråd bör avhålla sig från. Skratten kan lätt fastna i halsen. Machiavelli förklarar varför på sitt raka 1500-talsspråk: ”Ty om människorna kan man i allmänhet säga att de är otacksamma, flyktiga och hycklande”. Sådana är vi människor till dels fortfarande. "Lätt fånget, lätt förgånget", skriver Barrling.
Mer att läsa: Ett kliv mot en ny tid.
Hon slår ett slag för "värdighet" som ett sätt att bli långsiktigt respekterad även av meningsmotståndare och utanför bubblan av beundrare i sociala medier. Värdighet är verkligen ett ideal att sträva efter. Inte en upphöjd med - näsan - i - vädret - värdighet. Utan en värdighet där sådant som kunskap, demokrati, kultur och "bilden av Sverige" tas på allvar och där andra människors uppfattningar respekteras.
Politik och maktutövning var ingen lek på Machiavellis tid. Det är det inte nu heller.