Cheferna för Sveriges tre polisutbildningar i Umeå, Stockholm och Växjö tog till orda på DN Debatt igår. I ett välformulerat och innehållsrikt inlägg radade de upp invändningar mot den alldeles för ”tidigt inledda valrörelse” som drabbat polisutbildningarna:
”Den politiska budgivningen om hur många poliser som behövs är i full gång. Från Liberalernas 2.500 poliser och 5.000 beredskapspoliser till Moderaternas 5.000 nya poliser. SD kontrade med 7.000 fler poliser och KD trodde nog att de skulle ta en säker tätposition med 10.000. Nu tangeras det med Socialdemokraternas förslag om 10.000 nya polisanställda till 2024.”
Mer att läsa: Kommissionens lott är kunskap.
Anders Fjällhed från Södertörns högskola, Ola Kronkvist vid Linnéuniversitetet och Lars-Erik Lauritz vid Umeå universitet har många och goda argument om varför dessa stora och snabba satsningar vare sig är önskvärda eller realistiska. De pekar exempelvis på att det redan idag är svårt att fylla de 800 platserna per år som polisen behöver. Att snabbt öka kapaciteten med ytterligare 4-500 platser låter sig förstås göras. Men varifrån ska studenterna komma?
En massiv satsning på fler poliser utan att motsvarande initiativ tas i andra delar av rättsstaten – åklagare, häkten, domstolar, fängelser – leder till att infarkter och proppar kanske flyttar från polisens utredningsavdelningar; bara för att uppstå på åklagarkammarna eller vid verkställigheten av utdömda straff.
Jättesatsningar under några få år är heller inte effektiva ur polisens eget perspektiv. Stora kullar med nya poliser behöver stora mängder handledare. Stora kullar som börjar samtidigt innebär stora kullar som slutar och/eller som får ålderskrämpor ungefär samtidigt.
Mer att läsa: Ideologiska mördare.
Självklart kan de tre polisutbildarnas inlägg i DN också läsas som ett försök att slå vakt om sina egna utbildningars varaktighet och kvaliteter. Vilket inte ska läggas dem till last. Upplysta egenintressen är en god gåva till mänskligheten. Jag hoppas att regeringen och andra lyssnar på polisutbildarna.
Istället för att hasta igenom populistiska polisbeslut borde det tas initiativ för mer strukturerat samarbete med den privata säkerhetsbranschen. Ungefär 30 000 vakter och väktare står redan idag för en betydande del av gatunivåns lag och ordning. Med mer och lämpliga befogenheter och uppdrag skulle säkerhetsbranschen kunna avlasta polisen en hel del jobb och allmänheten en hel del mer otrygghet.