Det är svårt att bli riktigt klok på Jimmie Åkesson. Precis när man tänker att SD i kraft av sina val- och opinionsframgångar ska fortsätta sina ansträngningar att göra sig mer samarbetsfähiga och "normala" så ställde sig Åkesson på Almedalens stora scen i går kväll och bjöd (x 2) på långa uppläsningar ur Verner von Heidenstams nationalromantiska "Medborgarsång" från slutet av förförra århundradet!
Mer att läsa: Allvarsord i Almedalen.
Förvåningen gäller inte så mycket att det blev just SD av alla partier som vågade sig på att lägga in långa kulturinslag med tuggmotstånd i Almedalsprogrammet. Min förvåning gäller snarare valet av just Heidenstam. Inget ont om Heidenstam eller Medborgarsången i sig själv. Det är ett kraftfullt diktverk. Raderna "Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar" ur Medborgarsången har citerats flitigt på bland annat socialdemokratiska möten under tidernas gång. Det som förbryllar med SD. s diktval är att ett av de bärande inslagen i Jimmie Åkessons tal på fredagskvällen var att invända mot de som ser SD som bakåtsträvare som tycker att allt var bättre förr.
Jag överdriver inte om jag påstår att Jimmie Åkesson vid minst ett fyrtiotal tillfällen under sitt tal använde strofen "I vårt moderna folkhem" när han gav bilder av hur tryggt och bra och fint allt kommer att bli i det sverigedemokratiska framtidssamhället. Den som så gärna vill bevisa och understryka sin modernitet kanske skulle valt ett annat kulturinslag än Heidenstam? Så tänker jag.
Mer att läsa: Därför dras Sjöstedt och Lööf mot extremer.
När jag stod där i Almedalens bleka fredagskvällssol och lyssnade på Åkesson så kändes det ibland som om han härmade Ebba Busch Thor som talade kvällen före Jimmie Åkeson. Anslaget om "Sverige som ett hem" var detsamma. De som vandaliserat och förstört så mycket i hemmet var desamma "vänsterliberalerna" (Åkesson) och "vänstern och vissa liberaler" (Busch Thor.)
Där KD ville bli "äldrepartiet" vill SD bli "vårdpartiet."
Kravet på invandrare att anpassa sig till Sverige - istället för tvärtom - framfördes av både Busch Thor och Åkesson.
Mer att läsa: En praktisk finansminister.
Jimmie Åkesson tal var inte oävet. Men Ebba Busch Thor var bättre, mer trovärdig och mer verklighetsnyanserad i sina framtidsperspektiv.
För att tala med Heidenstam så hänger Åkesson framgång framöver på om han förmår att inte "hjärtat från huvudet skilja."