På onsdagen bjöd tidningen Fastighetsvärlden in till "Östgötamarknaden 2018" på Konsert & Kongress i Linköping. Ungefär 250 personer från framförallt bostadsföretag, byggföretag, fastighetsföretag, kommuner, arkitektkontor och banker hade mött upp. Jag var där under några mycket liv- och inspirationsgivande timmar. Sällan har jag känt mig så upprymd av att lyssna på näringslivsdirektörer, stadsarkitekter, analytiker och journalister som vad jag gjorde i går.
Det går bra för Norrköping och Linköping och Östergötland nu; något annat går knappast att hävda. Vilket i sin tur beror på att det under lång tid har gått mycket bra för Sverige. Vilket i sin tur är avhängigt av att det sedan finanskrisen för tio år sedan har gått mycket bra för omvärlden; inte minst för omvärldar som USA och Tyskland vilka har särskilt stor betydelse för oss som en handlande och tillverkande nation. Enligt Andreas Wallström som är chefsanalytiker på Nordea - som medverkade på Östgötamarknaden - så talar mycket för att det kommer fortsätta att gå hyfsat bra för räntorna, bopriserna och sysselsättningen också under kommande år. Wallström - som ändå har jobbat för tre finansministrar i sitt tidigare liv - tonade på ett nyktert sätt ner betydelsen av de för Sverige ovanliga svårigheterna med att få till en regering. "En fördel med en svag regering är att den framförallt har svårigheter med att få igenom dåliga politiska förslag", sa Wallström. Vilket är en klok iakttagelse.
Den självlärde arkitekturkritikern och programledaren för "Stadsinspektionen" i radions P1 Mark Isitt gjorde ett stort intryck på mig. Har ni inte lyssnat på hans program om Norrköping (sändes första gången 23 augusti) så gör det. Arkitektur är väldigt närbesläktat med politik i den meningen att det är både lätt och rätt för oss alla att tycka en massa saker om sådant som hus, vägar, statyer, sjukvård och skolan. Mark Isitt kombinerar i sitt program och på scenen, frimodigt tyckande med kunskaper och nyfikenheter.
Hans skildring av en vandring längs Drottninggatan från den venitianska villan (järnvägsstationen) och till Stadsbibliotekets värdiga betongbrutalism är en lärorik fullpoängare. Ungefär vid mitten av sin Drottninggatevandring ger de miljöer han ser honom en upplevelse av Norrköping som en stad på "gränsen till sammanbrott."