Mikael Odenberg tillför verkligen frisk energi till Moderaterna. Jag har ingen aning om ifall han har skuggan av en chans att bli vald till partiledare på extrastämman den 1 oktober. Fram tills vi vet hur det blir så kan vi glädjas över att vi här har en erfaren moderat politiker som efterfrågar ett högt ämbete i partiet samtidigt som han öppet och redigt talar för ett nära samarbete med Socialdemokraterna. Sådana kombinationer är inte så vanliga. Men de politiska tiderna är heller inte så vanliga. Förra seklets förtjusning vid att beskriva S och M som arvsfiender och huvudmotståndare är inte längre relevant.
Odenbergs resonemang är enkelt på det där raffinerade sättet som krångliga och sammansatta saker blir enkla. För moderaternas del handlar det om att antingen regera med stöd av Sverigedemokraterna eller i sällskap med Socialdemokraterna. Ett tredje dropoutalternativ finns ju naturligtvis också; sätta sig på läktaren och muttra medan det gnids på de "sanningar som partiet alltid omhuldat." Inget talar dock för att Moderaterna skulle övertas av testuggande tungomålstalare utan verklighetsanknytning.
Så det reella och regeringsinriktade valet står mellan S och SD.
Jag kan nog tänka mig att den stora majoritet av Moderaterna som kan leva med att regera med stöd av SD också kan överleva att regera i sällskap med S. Alliansen finns bara kvar som regeringsalternativ om Decemberöverenskommelsen (DÖ) fortsätter gälla som nu; det vill säga att "största partikonstellation" ska få styra i minoritet.
Som jag förstår Moderaterna så finns det en bred enighet inom partiet för att låta DÖ dö. Och då duger inget annat än att kunna samla en riktig majoritet för de reformer och den ekonomiska politik som nästa regering vill genomföra.
Socialdemokraterna vill gärna vara ett ledande parti även i nästa regering. Chanserna för det är tämligen goda; om inte stora och oförutsedda saker inträffar så kommer S att vara största parti även efter valnatten. Vilket sannolikt betyder att talmannen Urban Ahlin kommer att ge S första chansen att bilda regering. Det viktigaste för S är att komma bort från V. Med lite tur kan det finnas olika vägar att gå. En väg med MP och Liberalerna. Och en väg med M.
Jag är enig med Mikael Odenberg. En regeringsbukett som domineras av S och M är det bästa för såväl de båda partierna som för Sverige.