På onsdagsförmiddagen höll Miljöpartiet pressträff om sin valstrategi. Partisekreteraren Amanda Lind hälsade välkommen till partikansliet på Pustegränd 1-3 på Södermalm i Stockholm. Jag var där.
Jag åkte dit för att försöka känna in om och i så fall vad som Miljöpartiet lärt sig av sina snart fyra år som regeringsparti? Min tes är att ett det händer något med ett parti när det kommer in från lingonserien med visioner och värderingar i ryggsäcken och sätter sig i en regering som inte kan undfly realpolitiken.
Mer att läsa: Baylan satte dit kontakten.
Exakt vad som hänt med Miljöpartiet är svårt att sätta fingret på. De verkar hur som helst inte ha knäckts av turbulensen. Av det jag såg och hörde av Amanda Lind på onsdagen så vill Miljöpartiet nämligen gärna fortsätta att regera med Socialdemokraterna. Däremot stänger de resolut dörren för deltagande i andra regeringar än ”rödgröna”. Vilket förvånade mig. ”Våra väljare är kvinnor i mitten och vänsterut”, sa Amanda Lind.
Moderaterna pekades ut som ”huvudmotståndare” eftersom de som största oppositionsparti anförde allianspartiernas dåliga miljöpolitik.
På min fråga om det var ”sossarna eller inget” som gällde för MP så svarade Amanda Lind att det i och för sig vore bra om den ”rödgröna regeringen breddades” efter valet. Vem eller vilka som skulle stå för ”breddningen” framgick dock inte.
Mer att läsa: Verkligheten hann ikapp.
Partiet vill driva sin valrörelse på temat ”Nu – klimatet kan inte vänta.” Amanda Lind klagade på andra partiers svartmålning av verkligheterna och visade i nästa andetag en valfilm där det mesta med hav, koraller och barnadödlighet går åt helsike om trettio år eller så om inte de rätta klimatbesluten fattas nu på studs. Typ: När mor svartmålar är det rätt.
Amanda Lind höll sig i stort till svepande och värdeladdade ord där på Södermalm i går. MP är hoppfullt, humanistiskt självständigt och grönt. Kanske är det en regeringslärdom för MP; undvik för precisa vallöften – i kamp med verkligheterna väger vildsinta löften lätt som en fjäder. Det har de lärt sig.
Amanda Lind använde ordet ”framåtlutning.” Det är ett bra ord. Framåtlutning är solklart Miljöpartiets bästa chans. Fast gärna med ett tillägg från Bertolt Brecht: "Vorwärts und nicht vergessen" – Framåt och glöm inte.