Moderaterna vill omförhandla den energiöverenskommelse som slöts mellan regeringen och tre av de borgerliga partierna – Liberalerna valde att stå utanför – under förra mandatperioden. I överenskommelsen sägs att svensk elproduktion ska vara helt ”förnybar” till år 2040. Eftersom uran som behövs för kärnkraften är en ändlig – inte förnybar – resurs så innebär den beslutade politiken att kärnkraften ska vara helt utfasad till 2040. Vilket står i konflikt med en annan del av överenskommelsen där det slås fast att det inte finns ett politiskt slutdatum för kärnkraften.
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson vill nu att målet ”förnybart” ska ersättas med ”fossilfritt”. Kärnkraften står idag för cirka 40 procent av den svenska elproduktionen. Kärnkraftens och vattenkraftens dominans är den allt annat överskuggande orsaken till den svenska elproduktionens låga klimatpåverkan.
Flera experter och myndigheter på såväl elförsörjningsområdet som i klimatfrågan varnar nu för att det förnybara målet i den energipolitiska överenskommelsen kan komma att bidra till brist på el/dyrare el och till en ökning av de klimatpåverkande utsläppen. Exempelvis har FN: s klimatpanel – vars ofta katastrofosande rapporter brukar tas som sanningar i stora delar av politiken och i media – av klimatpolitiska skäl rekommenderat en kraftig utbyggnad av kärnkraft i hela världen.
Kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2 ska stängas ned i år och nästa år. Behovet av el ökar samtidigt; inte minst på grund av industrins alltmer dedikerade arbete med att befria sig från fossilkraft. Risken för en ökad import av klimatpåverkande el från andra länder – och/eller rysk gas – är uppenbar. Det motsatta vore givetvis bättre för både klimatet och Sverige: svensk export av fossilfri el till länder som annars får sin el från kolkraftverk.
Den arbetsgrupp som vårdar energiöverenskommelsen sedan 2016 möts senare i april. Ulf Kristersson vill se en snabb hantering av de frågor han lyfter upp. Får han ingen respons så kommer Moderaterna att lämna energiöverenskommelsen.
Kristersson har en stark position i sak. Politiskt torde det också finnas en bred majoritet – M, S, KD, L och kanske SD och V – för att förnya överenskommelsen så att stoppdatumet för kärnkraften fasas ut medan möjligheten för bygge av ny kärnkraft fasas in i politiken igen.