Politik är ibland en pinsamt primitiv produkt. Vilket debatten om IT-läckan på Transportstyrelsen tyvärr exemplifierar på ett övertydligt sätt. Regeringen försöker låtsas som om det är myndighetens upphandling av IT-tjänster som är skurken i dramat medan oppositionen lägger skulden på Peter Hultqvist för att just han på något mystiskt sätt misskött rikets säkerhet i denna fråga.
Den S-märkte författaren, akademikern och debattören Stig-Björn Ljunggren förklarade nyligen politikens tillkortakommanden med stora struktur- och samhällsförändringar som politikerna inte kan greppa/styra/förstå. I sådana lägen riskerar systemet att rämna medan politiken retirerar till kända gamla terränger från anno dazumal. I artikeln i tidskriften Fokus (27/7) jämför Ljunggren dagens samhällsförändringar med bland annat den stora Tullstriden under det sena 1800-talet: "Det blev en strid mellan frihandlare och tullvänner, en konflikt som kom att prägla årtionden av svensk politik. (--) Det var då, på 1880-talet, mer av en episk politisk kris, som vittnade om något större, ändrade fundament, såväl i grunden som i toppen (--) och inte något som gick att rätta till inom ramen för etablerad ordning. Om den analysen stämmer, blir IT-skandalen sommaren 2017 en påminnelse om att den demokratiska ordning vi vant oss vid nu är på väg att rämna."
Och det stora som händer i vårt samhälle precis nu beskriver Arvid Åhlund slagkraftigt i Dagens Industri (31/7): "Digitaliseringsvågen sköljer över samhällets alla domäner, ingen kommer undan." Så är det.
Ljunggren och Åhlund staplar argument och fakta på varandra i sina respektive artiklar: 1. Digital självförsörjning är inte realistiskt eftersom produktionen i digitalsamhället sker i dynamiska och flexibla nätverk. 2. Haveriet på Transportstyrelsen är toppen av ett isberg. 3. Svenska myndigheter utsätts för tusentals försök till intrång. 4. Förvaltningsmodellen i kombination med flera regeringars ointresse för digitala säkerhetsfrågor har skapat dagens läge.
Digital säkerhet är oerhört viktigt för staten. Men politiken vet inte vad den ska göra. I väntan på bättre tider eller extraval så flosklas det därför primitivt om Outsourcing och om Peter Hultqvist. Vilket förvärrar problemen eftersom knappt ens de mest hängivna partigängarna tror på vad de hör. Osäkra politiker med sjunkande trovärdighet är ingen höjdarkombo.