Det finns nu en lista på ”händelser” som människor uppger har påverkat dem som väljare i förra månadens riksdagsval. Undersökningsföretaget Inizio har tagit fram listan för Aftonbladets räkning. Listans tio punkter är en mix av stort och smått. Det mesta är sådant som just bara ”hänt”. En sak sticker dock ut som mer framtidsintressant än annat på listan. Återkommer om det.
En del fördomar om ett tryggt S och ett mer otryggt SD bekräftas. Sverigedemokratiska väljare är påfallande händelseuppmärksamma. De uppger i snitt 2, 5 händelser per person. S-väljare förefaller å sin sida inte alls vara så öppna för att påverkas av händelser som till exempel Gymnasielagen (1) som ger personer utan asylskäl rätt att stanna i landet eller av den heta valrörelsedebatten om LSS; lagen om särskilt stöd för människor med funktionsnedsättningar. (4: e plats på listan)
Det framkommer inte riktigt hur och på vilka sätt som de drygt 10 000 personerna i undersökningen har blivit påverkade av händelserna. Det förefaller emellertid vara så att händelserna snarare har bekräftat och förstärkt enskildas partival än vad de har bidragit till omprövningar och förändringar.
Mer att läsa: En sådan regering vore mig fjärran att stödja.
Enligt Inizio har ”sommarens torka och skogsbränder” (9) således mest intresserat MP-väljare medan de massivt medieskildrade problemen på nya Karolinska sjukhuset i Stockholm (6) framförallt har påverkat vänsterpartister.
Decemberöverenskommelsen som fortfarande råder (?) i riksdagen är den händelse som efter Gymnasielagen tilldragit sig näst mest intresse hos de väljare som deltagit i Inizios undersökning.
Ett enda enskilt partiförslag från valrörelsen har tagit sig in på listan. På tionde plats återfinns socialdemokraternas ”Familjevecka” som skulle ha gett extra lediga dagar åt småbarnsföräldrar. Familjeveckan ”gynnade båda sidor” skriver Inizio i en kommentar.
På listans femte plats finns det som sticker ut. Den tidigare M-ledaren Anna Kinberg Batras öppnande för ”samtal” med SD är en händelse som också den sannolikt ”gynnade båda sidor.” De som inte vill ha med SD att göra mobiliserades i sitt motstånd samtidigt som M tog ett första och smärtsamt steg mot att i en framtid kunna mobilisera riksdagens stora borgerliga övervikt för långsiktigt högermittenregerande. Nu har Ulf Kristersson fått chansen av talmannen att prova om den där framtiden kanske redan är här? Eller om det får bli en sväng till med något decemberöverenskommelseliknande? Eller kanske ett extraval när vi ändå ska välja till EU till försommaren?