Liberalernas Jan Björklund är som partiledare endast slagen av Jimmie Åkesson vad gäller tjänsteår. Björklund har lång erfarenhet av kommunalpolitik i Stockholm, har varit statsråd i åtta år och partiledare sedan 2007. Nu laddar han - antagligen; även om osvuret är bäst - för sin sista valrörelse som partiledare för Liberalerna.
Han gör det i ett läge där partiet kämpar med låga opinionssiffror. Det är säkerligen en hel del nerver utanpå blusar och skjortor i de liberala ledningskvarteren. Det skulle kunna gå så illa att Liberalerna tvingas lämna riksdagen; vilket i så fall vore en mindre bomb i inrikespolitiken.
Tisdagen var Liberalernas dag i Visby. Björklund kallade till pressträff vid lunchtid på tisdagen. Jag var där. Inför ett fullsmockat presstält där stolarna inte räckte till förklarade Jan Björklund att "Liberalerna nu lägger om valrörelsen." I ett dokument med 28 punkter redogjorde partiledaren för varför Liberalernas valrörelse kommer att handla om EU.
Björklund hängde upp inriktningen på valrörelsen på att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson deklarerat att hans mål är att Sverige ska hålla en folkomröstning om att lämna EU redan under nästa mandatperiod.
"SD är ett stort parti. Tillsammans med Vänsterpartiet - som också vill lämna EU - kommer SD att kunna räkna in runt eller mer än 30 procent av ledamöterna i vår nästa riksdag. Vi har därmed en helt ny situation i riksdagen. Vi som är vänner av frihet, öppenhet och samarbete behöver inse att hoten mot Sverige är på riktigt", sa Jan Björklund.
Europeiskt samarbete är en klassisk liberal fråga. "EU är i sig själv en liberal ordning som vi nu blåser till strid för", sa partiledaren.
Friskt vågat är kanske hälften vunnet? Om det upplevs att medlemskapet i EU - med den mycket stora betydelse för demokratin, svensk export och näringsliv och fredlig konfliktlösning som finns inbyggt i organisationen -kan vara hotat så kanske det kan vara mobiliserande för även ljumma EU-vänner att ta just en liberal valsedel till hösten?
Jag hoppas på viss framgång för Liberalerna. Dels därför att sakfrågan i sig är väldigt viktig. Och dels därför att det är omöjligt att inte gilla en politisk stridshäst som Jan Björklund.