Under mellandagarna cirkulerade en lätt småkonstig TT-intervju med statsminister Stefan Löfven. Vinkeln på intervjun var att Löfven inte funderade på att avgå; inte spanade efter ett sätt att slå till reträtt. Tvärtom kände sig statsministern tämligen stark och peppad. Det som gör att intervjun kändes "småkonstig" var att jag inte riktigt kan förstå varför den socialdemokratiska partiledningen ville gå ut med ett sådant budskap i oträngt läge? Ingen - vare sig internt eller i oppositionen - har mig bekant vare sig krävt Stefan Löfvens avgång och/eller på andra sätt visat något större intresse av att ersätta honom.
Varför då plötsligt en intervju om att han tänker sitta kvar?
Stefan Löfven är en av socialdemokratins mest betydelsefulla personer i modern tid. När han den 27 januari 2012 valdes till partiledare för Socialdemokraterna så steg han in i ett sjunkande ormbo av intriger och felsatsningar och tokerier. Med Löfven på plats stannade förfallet upp och partiet repade sig så sakta och lyckades till och med bilda en regering - låt vara av det mer taniga slaget - efter valet 2014.
Stefan Löfven som omvittnat och bensäkert aldrig sett sig själv som partiledare blev således hastigt och lustigt också statsminister. Och väl på plats i Rosenbad fick den mycket oerfarne Löfven dansa lina över många svåra politiska avgrunder som förlorade budgetomröstningar, koalitionspartnerpartiets djupa kriser, hotande extraval och total omläggning av invandringspolitiken.
Stefan Löfven har kort sagt gjort det mycket bra. Socialdemokratin borde resa en staty över honom. Men vad händer efter Löfven? Jag har känt mig övertygad om att S skulle återvända till en klassisk paradgren - att skifta partiledare på så sätt att den tillträdande partiledaren också blir statsminister. Vilket är en väldig förmån. Nu tycks det inte bli så. Vilket är en väldig nackdel. Ingen kan begära att Löfven ska lägga ytterligare fyra år av sitt liv som partiledare i mycket möjlig opposition efter nästa val. Risken är därmed stor för att en ny oviss och "blodig" partiledar/falangstrid bryter ut och kastar S tillbaka i ett nytt Juholtläge. Vilket milt sagt känns onödigt. När det nu för första gången på mycket länge finns andra alternativ.