Regeringsfrågan är den långsiktigt mest intressanta frågan i svensk politik. Det håller på att dämmas upp en tämligen ansenlig damm av nödvändigt pockande reformer i det svenska samhället. Sverige skulle därför inom rimlig tid må bra av att regeringsfrågan kunde lösas på ett sådant sätt att konstiga och udda partier inte fick något större inflytande på politiken.
Vi kommer ju från en lång period då frågan om vem som skulle regera var i det närmast stendöd. Socialdemokraterna regerade med kommunisterna i VPK som stödparti i riksdagen. I vardagen behövdes det där stödpartiet sällan. Den politiska borgerligheten var så långt ifrån en allians som man kan tänka sig. Socialdemokraterna skötte också för det mesta sin mittenposition på ett alldeles utmärkt sätt; det fanns nästan alltid behändiga majoriteter för det som skulle göras.
Den socialdemokratiska hegemonin stördes knappast av de sex borgerliga regeringsåren mellan 1976 och 1982. Regerandet utfördes inte på de högre nivåerna och några starka och kvarlevande politiska strukturer att tala om förändrades inte. Under den borgerliga regeringsperioden gick i och för sig luften tack och lov ur löntagarfondstokerierna som LO tvingade på S under 1970-talet. Tack för det.
1991 var det dags igen. Vid valet åkte det nya Miljöpartiet ut och Ian och Berts Ny Demokrati kom in. Vaktombytet gjorde det möjligt för Carl Bildt att formera en borgerlig regering. Greven och betjänten var dock inte något särskilt stabilt brohuvud i riksdagen. Dessutom exploderade den under ett par decennier uppbyggda ekonomiska krisen i Carl Bildts knä. Globaliseringens krafter sopade undan den hemmalagade devalveringspolitiken som manipulerat växelkursen till exportindustrins fromma och till lönelyftrekord i inflationspengar.
Bildt fick i praktiken sträcka vapen redan efter halva mandatperioden då något som påminde om en av S dominerad samlingsregering mer eller mindre tog över krispolitiken.
Det var först med Alliansen som tog över regeringen 2006 som socialdemokratin för första gången sedan 1932 utmanades i rollen som normalt regeringsparti. Så kom SD in 2010 och knäckte alla drömmar om traditionella majoriteter.
Därför är regeringsfrågan så het och angelägen nu. Vi vet hur det har varit. Vi vet hur det är. Men vartåt vi ska är ännu en öppen och smärtande fråga.