Ledare: Drömmar om Moderaterna

Skräcken för att bli mer eller mindre uppkäkade av Sverigedemokraterna har plågat och samtidigt formaterat Socialdemokraterna under snart ett decennium. SD har stark attraktionskraft på breda medborgargrupper där S av hävd har haft en stark position; pensionärer, arbetare och den del av den oftast valskolkande soffan som gäspar, säger "jävla politiker" och byter kanal när politiker dyker upp i rutan.

Ett alltmer sökande och tvekande S-parti har ägnat sig åt inre strider, täta partiledarbyten och åt att längta tillbaka till den gamla goda tiden då det fanns villiga högerspöken som ställde upp när S behövde borgerliga "huvudmotståndare" som hotade välfärden, skatterna och de fackliga rättigheterna och som - de få gånger de fick chansen - var klåpare när det kom till att sköta den offentliga ekonomin.

Mer att läsa: Ygeman öppen för det mesta.

Drömmen om en mobiliserande "högervänsterkonflikt" med Moderaterna är fortfarande stark hos dominerande delar av regeringskansliet och hos vänsterdebattörer av diverse skrot och korn. Även skribenterna på Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida agiterar ofta och gärna för kampen mellan höger och vänster som ett nödvändigt inslag för att minska SD: s inflytande och för att stärka S position i politiken.

Exempelvis hoppades ledarskribenten Anders Lindberg i radions P1 (13/8) att Moderaterna skulle släppa sin starka bindning till invandringsfrågan för att istället ge sig in i ett ideologiskt högervänsterkrig med Socialdemokraterna.

Av flera skäl tror jag inte alls på det upplägget. Försöken att låtsas som om SD inte finns och som att allt är som vanligt; de försöken har misslyckats kapitalt och det finns inga anledningar att upprepa misstaget ännu en gång. Inrikespolitiken har förändrats i grunden genom SD: s "tredje block." Ingen kommer undan invandring och integration. Det är det ena skälet.

Mer att läsa: Medborgarskap är ingten rabattkupong.

Det andra är att hårda högervänsterstrider mellan S och M skulle vara mer påhittade än reala. Och låtsasstrider är ingen höjdare. Det tredje skälet är att skräcken för SD kanske håller på att avta av sunda och riktiga orsaker. S och M har slutat tappa stora skaror av väljare till SD och SD ökar inte längre i varje opinionsmätning. Den viktiga berättelsen kan således vara att S (och M) håller på att få bättre ordning på saker och ting i samhällets och i riksdagens nya landskap.

Den som lever får se.