Polisens underrättelseavdelning klassade för två år sedan 15 förorter som ”särskilt utsatta.” Enligt Dagens Nyheter utgår polisen från omfattningen av ”narkotikahandel, gängkriminalitet, social oro och upplevd otrygghet liksom uppgifter om parallell rättsskipning och religiös extremism.”
Enligt DN adderas nu ytterligare 8 förorter till de ursprungliga 15. Stockholm, Göteborg och Malmö dominerar utanförskapsligan. Men även mindre städer som Borås, Örebro, Växjö, Landskrona Linköping och Uppsala finns med på polisens lista.
I huvudsak är det en mångårigt misslyckad och vanskött invandringspolitik som är den mest pådrivande orsaken till de allvarliga problemen. Detta konstaterande är viktigt att liksom hugga in i sten. Den som söker argument för ordnad och reglerad invandring framöver ska nämligen inte behöva famla efter bra, humana och demokratiskt starka argument.
Därefter gäller förstås att se framåt.
Utöver den relativt ”lätta saken” att få Migrationsverket att fungera mer effektivt handlar uppgiften om att kraftfullt rusta de delar av det offentliga Sverige som står i frontlinjen för etablering och integration.
Polis, socialtjänst, skola och sjukvård i de mest utsatta orterna/regionerna behöver akut och långsiktigt förbättras och förstärkas. Arbetsmarknaderna, skatterna och bidragssystemen behöver i vissa delar anpassas för att få stopp på utanförskapets tillväxt. Problemen ska inte bollas runt i jakt på enskilda syndabockar och heller inte marginaliseras genom att hamna på skrivbordet hos ett enskilt statsråds samordnartjänsteman.
Sverige behöver mobilisera i ungefär liknande omfattning som vad ”Lindbeckkommissionen” åstadkom med sitt betänkande ”Nya vägar för ekonomi och politik” som kom 1993. Sverige är i mycket stort behov av kunskapsunderbyggda reformer som kan förvandla oss från ett stort och dåligt till ett bra och effektivt invandringsland i de globala folkvandringarnas tidevarv.
Det kanske till och med är möjligt att återanvända Assar Lindbeck för detta vitala utredningsarbete? Någon med hans perspektiv och politiskekonomiska kompetens behövs hur som helst. Lindbeckkommissionens genomförda förslag bidrog starkt till att Sverige kom igen efter omställningskrisen på 1990-talet.
Vi behöver något liknande nu.