Nästan 400 000 människor är inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. En växande andel av de inskrivna har varit arbetslösa i långa tider. De arbetslösa har statliga ersättningar och bidrag av i huvudsak tre slag: Arbetslöshetsförsäkring, Aktivitetsstöd och Etableringsersättning för nyanlända. När det gäller de två senare ersättningssystemen är både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan inblandade i administrationen. Viljan att ta ett jobb, en praktikplats eller en utbildning är naturligtvis inte alltid på topp hos alla dessa hundratusentals människor. Det är kort sagt en stor, kostsam och ofta tungrodd apparat som ska dras runt på ett så effektivt sätt som möjligt. Den statliga myndigheten IAF – Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen – har regeringens uppdrag att bland annat granska hur ”Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan arbetar med sanktioner för personer som får aktivitetsstöd/utvecklingsersättning eller etableringsersättning men inte lever upp till kraven för ersättning”.
IAF har vid ett antal tillfällen riktat kritik mot Arbetsförmedlingens bristande kontroll och bristfälliga sanktioner mot de som inte sköter sig. 2013 och 2014 genomförde Arbetsförmedlingen två reformer för att förbättra sig på de punkter där myndigheten fått kritik. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering IFAU har studerat utfallet av de båda reformerna och precis i dagarna släpptes IFAU: s rapport i ämnet. Resultatet är tydligt och ”betydande” skriver IFAU. Framförallt pekar de på ”hoteffektens” betydelse för att påverka arbetslösa att snabbare komma ut i jobb:
”Tanken är att om kontrollen av arbetssökandet är hög och risken att få en sanktion är stor, kan hotet om en sanktion och kontroll vara avskräckande och leda till att de arbetslösa tar/får ett arbete fortare. (--) Effekten är betydande, vilket förklaras av att hoteffekter påverkar en bred grupp av arbetslösa och inte bara de som faktiskt får en sanktion. Det indikerar att hoteffekter är en viktig del av Arbetsförmedlingens kontrollarbete.”
Den som är arbetssökande betraktas som en del av arbetskraften. Det är därför av stor betydelse för hela samhället att också de arbetslösa – som ju saknar de kontroller och sanktioner som så att säga ligger inbyggda i att ha ett avlönat arbete – får känna press och förväntningar på sig. Ingen har något alls att vinna på en kravlös arbetsförmedling utan hot och sanktioner.