Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Då vingarna brinner upp

Inte för högt. Enligt den grekiska mytologin flög Ikaros för nära solen. De vingar hans pappa Daidalos tillverkat smälte i värmen. Ikaros störtade mot sin död i havet.

Inte för högt. Enligt den grekiska mytologin flög Ikaros för nära solen. De vingar hans pappa Daidalos tillverkat smälte i värmen. Ikaros störtade mot sin död i havet.

Foto: Dennis Pettersson

Widar2016-11-08 06:15
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En måndag kväll här alldeles nyligen var jag inbjuden till Svenska kyrkan i Karlskoga. Mitt uppdrag var att inleda en serie med kvällsmöten om de sju dödssynderna. På min lott hade fallit att säga något om Högmod. Ni vet det där med att högmod gör före fall, varningar för att tro sig kunna flyga för nära solen, risken med att tro sig vara förmer, märkvärdigare och mer värd än andra; Självöverskattning med andra ord.

Högmodstemat är ständigt aktuellt i vår värld. Enskilda stater, samhällssystem och organisationer kan likaväl som människor drabbas av högmod. Självförhärligandet når sådana nivåer att kritik och ifrågasättande oreflekterat viftas undan som gnäll, gny och illvillig propaganda.

Sådana stater och människor dunsar ofta i backen med rejäla smällar när vingarna brinner upp.

I mitt anförande i Karlskogas vackra centrumkyrka kontrasterade jag högmodets självöverskattning mot lågmodets självunderskattning. Jag tog hjälp av det underfundigt underbara "dubbla kärleksbudskapet" som i den kristna traditionen lyder: Du ska älska din nästa såsom dig själv.

Det underfundiga i detta klassiska budskap till mänskligheten är att varningar för att fastna i högmodets fälla inte alls är synonymt med att den "bästa människan" lämpligtvis är en självutplånande varelse som inte bryr sig så mycket om sitt eget väl och ve.

Den som älskar sig själv hyfsat mycket och som vill försöka leva efter det dubbla kärleksbudskapet har ju faktiskt större förutsättningar att ge mer kärlek till sin nästa än den som tycker illa om sig själv.

När Sverige som land ser sig om i världen så ska vi därför inte klä oss i säck och aska. Vi har lyckats med ett sammansatt och komplicerat samhällsbygge som vilar på tilliten till alla människor som vi inte känner alls men som vi ändå delar den skattefinansierade tillvaron med i Sverige.

Det rena och farliga högmodet utgörs i dessa sammanhang av tron på att de system vi byggt är oomkullrunkeliga. Ett Sverige som fastnar i självförhärligande och nonchalans har snart nog inte särskilt mycket kärlek kvar att sprida till sin nästa.

Så se upp med högmodets självöverskattning. Det är klokt. Minst lika klokt är dock att varna för lågmodets självunderskattning.

Ledare