På fredagen utsågs Stefan Löfven till statsminister. 115 ja-röster mot 153 nej-röster räckte eftersom de tre stödpartierna C, L och V avstod från att rösta. Jag var där.
Gruppledaren Anders Ygeman (S) motiverade i debatten före statsministervalet varför S nu vill regera med de tre små liberala partierna som underlag. Partierna har olika utgångspunkter sa Ygeman men det som förenar är samsynen om ”grundläggande demokratiska värderingar.”
Sånt där får det att krypa i kroppen på mig. Menar Ygeman verkligen att de andra fyra partierna i riksdagen inte omfattas av dessa grundläggande demokratiska värderingar? Naturligtvis inte. Det han säger är däremot ett eko av den SD-noja som sedan länge styr det mesta – inklusive regeringsbildningar - i svensk politik.
Det som gör att vi har just den regeringen vi nu snart har är inte ett resultat av högstämda demokratiska seminarier. Vi har det som vi har det framförallt därför att Stefan Löfven i Socialdemokraterna och Jimmie Åkesson i Sverigedemokraterna var och en på sitt håll har agerat för att de borgerliga partiernas allianssamverkan ska spricka på det sätt som nu har skett.
Åkesson vill inte ha de fyra borgerliga partierna i ett block eftersom det hindrar SD från att komma närmare regeringssamverkan med M och KD. Löfven vill inte ha det borgerliga blocket eftersom det hindrar S från att kunna regera med C och L. Nu är bytet nedlagt och delat mellan de två. Och Socialdemokraterna sitter kvar i förarstolen.
Under debatten före valet av Löfven tog oppositionsföreträdarna verkligen ut svängarna. Sjöstedt (V) tycktes närmast slagen av hybris när han slungade ut sina förkastelser av allt och alla. Åkesson hade show och angrep S och de ”vänsterliberala” i lika doser. Kristersson (M) var inte nådig i sin kritik av C, L och S. Han talade också om det hopplösa i att försöka isolera partier och det fåfänga i att förneka ”demokratins realiteter.” Ebba Busch Thor sade att regeringen ”bygger på en lögn.”
På pressträffen efter att han blivit vald avstod Stefan Löfven klokt nog från att ge sig in något verbalt bråk med oppositionen om det som varit. ”Jag har lagt valdagen bakom mig för länge sedan”, sa Löfven. Vilket är en sund och rimlig attityd. Nu är inte tid för buller och bång. Nu är tid för regerande och ansvar och breda samarbeten i hela riksdagen.