Så börjar regeringen så sakta att regera. Positionerna är ännu hyfsat röriga. Vilket inte är så förvånande när vi betänker hur svajiga de politiska fundamenten är. Regeringen består av S och MP som tillsammans har 116 av riksdagens 349 mandat. För att kunna regera har S och MP förhandlat fram ett politiskt avtal med regeringens stödpartier Centerpartiet och Liberalerna som bland annat innehåller målsättningar om att isolera Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet från allt politiskt inflytande. För att regeringen skulle bli godkänd av riksdagen var den dock tvungen att godkännas av Vänsterpartiet. Centerpartiet och Liberalerna har i gemensam sak med Sverigedemokraterna också röstat på ett sådant sätt att ett budgetförslag från Moderaterna och Kristdemokraterna - som tillsammans har 92 mandat i riksdagen - voterades fram som statsbudget för 2019.
I något hörn pågår ett bråk om den skattereform som regeringen och stödpartierna har förespeglat i sitt avtal. I ett annat hörn försöker i stort sett alla läger ta åt sig äran över de förbättringar i assistanslagen LSS som meddelades på torsdagen. I ett tredje hörn pågår uppmarscher inför valet till EU-parlamentet som nu bara ligger tre månader framåt i tiden. I ett fjärde hörn visar flera opinionsundersökningar på stigande stöd för KD, V och SD medan det går halvknackigt för resten.
I sitt eget lilla hörn ska Liberalerna runt midsommar dessutom välja sig en ny partiledare.
I ett lite längre perspektiv är det intressant att fundera på om det vi ser nu är delar av en kommande struktur för regerande och opposition i den svenska riksdagen? Det är ju till exempel inte helt omöjligt att tänka sig en utveckling där Centerpartiet och Socialdemokraterna gradvis närmar sig varandra. En sådan förändring kräver ömsesidiga anpassningar där Centerpartiet blir mer bond- än aktivistliberala och där Socialdemokraterna tar några steg i mer liberal riktning?
Liberalerna kommer sannolikt att gå lite fram och tillbaka mellan M och S. Moderaterna kanske griper tillfället och kniper den tidigare S-positionen som ett enskilt parti som är berett att "styra landet i samarbete med andra vettiga krafter som är intresserade.?"
Mycket är oklart. Egentligen är det väl bara en sak som är riktigt klar: SD och V kommer även framgent att ha inflytande på politiken.