Sverigedemokraterna bestämmer inget. Sverigedemokraterna bestämmer allt. Ungefär så är det. Eller ungefär så har det i vart fall varit. Fobierna håller på att lösas upp. Sedan SD kom in i riksdagen 2010 har det mesta i politiken kretsat runt om kring Jimmie Åkessons parti. Det finns många bottnar i saken. I denna betraktelse lämnar jag därhän sådant som partiets nazistiska rötter, grova och konfliktskapande utspel, svansen av hotare och hatare på nätet och förekomsten av ledande företrädare som Kent Ekeroth. Jag sätter istället fokus på andra omständigheter som gjort SD oberörbart i rikspolitiken.
Enkelt uttryckt så har SD haft rätt i invandringsfrågan. Inte rätt i allt bjäfs om svenskhet och allt det där. Sådant tror jag få bryr sig om. Det de har haft rätt i är att när det kommer väldigt många invandrare på kort tid så ställer det till allvarliga problem. Det enkla konstaterandet i meningen ovan förstår ju alla. Men den politiska ångesten runt SD förvandlade en universell jaså jaha mening som ”när det kommer väldigt många invandrare under kort tid så ställer det till allvarliga problem” till politiskt särskiljande dynamit. Och glömskan spred sig pandemiskt i det partipolitiska Sverige.
Socialdemokraterna och Moderaterna glömde att de brukade tycka just så. Centerpartiet glömde sina bönder och for iväg mot bergväggen med krav på fri invandring, Miljöpartiet glömde miljö och klimat och drömde om att utmana SD om att bli riksdagens tredje största parti, Vänsterpartiet glömde vilka de var och började fördöma invandrade vänsterkvinnor som fördömde hedersförtryck och patriarkala strukturer i invandrartäta förorter, Liberalerna glömde sina utanförskapskartor och Kristdemokraterna glömde att de var konservativa.
Så resan blev ju på ett sätt ganska lätt för SD. När det uppenbara förnekades och klumpades ihop med nyfascism och nazism och annat trams så fick Jimmie Åkesson en gräddfil mot allt bättre valresultat och opinionsstöd.
Nu ändras gradvis spelplanen. Det har bitits i det sura äpplet. Invandringspolitiken har återreglerats. S och M närmar sig förbudsliknande insatser mot det utbredda tiggeriet. Att SD tilläts ha ensamrätt när det gällde att peka på problemen betyder ju inte att de har ensamrätt när det kommer till åtgärderna.