För övrigt kan nog ingen påstå att Almedalsveckan tillförde något nytt inför valet i september.
En kort resumé: 
Magdalena Andersson (S) lovade än en gång att försöka stoppa vinstuttag från skolan.
Noshi Dadgostar (V) var inne på samma spår och ville avveckla marknadsexperimentet i skolan.
Ebba Busch (KD) ville återigen förstatliga sjukvården.
Ulf Kristersson (M) upprepade det gammelmoderata mantrat om att inga skattehöjningar får göras.
Johan Pehrsson (L) gjorde som sina företrädare och krävde mer pengar till skolan. 
Annie Lööf (C) pläderade för ökad energiproduktion.
Jimmie Åkesson (SD) målade som vanligt upp en bild av det katastrofala Sverige med ”muslimska kravaller”.   
Per Bolund (MP) talade om att Sverige måste bli fossilfritt till 2030. 
Det är nu inte särskilt konstigt att det med några få undantag inte kommit några politiska nyheter under Almedalsveckan genom åren. Motsatsen vore märklig. Skulle partiledningarna plötsligt få för sig inta nya ståndpunkter och ändra partiets politik mitt i sommaren?
Nej, Almedalen är ett tillfälle att göra omkok och få uppmärksamhet för något man sedan tidigare står för. Det märkliga är att det kan dra stora delar av den politiska journalistkåren till Visby i juli.
Förklaringen ligger i hur Almedalsveckan växte fram. I början av 1980-talet började allt fler partiledare ta efter Olof Palme (S) och åka till Visby för att sommartala. Ofta var det någon dag mellan talen och redaktionerna i Stockholm tyckte inte att det var mödan värt att skicka reportrar fram och tillbaka.
Ett antal intresseorganisationer upptäckte att det gick ett gäng journalister i Visby utan särskilt mycket att göra. De bestämde sig för att försöka sysselsätta dem med diverse seminarier och annat. Det blev så småningom Almedalsveckan som sedermera kommunaliserades. 
Vitsen med att åka till Visby för politisk verksamhet i juli är således inte att få ta del av politiska nyheter. Däremot kan man få en hyggligt sammanhållen bild av vad respektive parti står för plus att det finns en möjlighet att sätta sig in i diverse sakfrågors olika aspekter. 
Dessutom fanns det åtminstone tidigare en möjlighet att i Visby föra informella samtal med folkvalda och deras medarbetare. 

Tyvärr tror jag att Almedalen blivit slutnare, precis som politiken överhuvudtaget. 
Årets knivmord kommer tyvärr att begränsa tillgängligheten ytterligare.