Det var förstås ingen tillfällighet att Nyamko Sabuni föreslog skärpta regler inom EU för att försvara mänskliga rättigheter i allmänhet och hbtq-rättigheter i synnerhet samma dag som Prideveckan inleddes. Svenska politiker, eller rättare uttryckt, många svenska politiker tävlar om att vara hbtq-rörelsens bästa vän. 

Nej, jag raljerar inte. Det är bra att de gör det. Jag är född och uppvuxen i en tid då homosexualitet var förenat med hysch-hysch och skam. Gudskelov är det annorlunda idag och jag är tacksam för att leva i ett land där nästan alla vill gå i täten för paradtåget. Liberalerna vill att EU markerar tydligare mot medlemsländer som bryter mot unionens principer om mänskliga rättigheter, och enligt radionyheterna antydde hon även att det kan behövas regler för att utesluta länder som inte respekterar tagna beslut. Men hon var inte särskilt tydlig på den punkten. 

Utvecklingen i framför allt Ungern men även i Polen är djupt oroande. Utrymmet för den fristående journalistiken krymper och lagar antas som direkt utmanar de mänskliga rättigheterna. I Ungern blev det nyligen olagligt att informera om homosexualitet i skolorna. Det finns brister även i andra länder. I Tjeckien finns det till exempel problem med en omfattande korruption. Men Polen och Ungern sticker ut och provocerar extra. Här handlar det inte om snedsteg eller ett glidande på en skala, utan om ett öppet och ogenerat utmanande av EU-s grundläggande principer. 

Då är det klart att Sverige och andra måste reagera. Någon förbenad ordning måste det vara i en förening. Däremot är det betydligt besvärligare att bestämma vad som ska göras. Just nu diskuteras ekonomiska sanktioner. Och Nyamko Sabuni är inte ensam om att fundera på uteslutningar.

Det är som sagt fullt förståeligt att många reagerar. Det är viktigt att försvara principer, men viktigast är ändå att det som görs verkligen hjälper människor i Ungern och i Polen och i andra länder. Syftet med det som görs måste vara att förmå regeringarna i de berörda länderna att lyssna. Att det som görs leder till att villkoren för hbtq-personer förbättras. Det skulle onekligen vara ett antiklimat om EU-s agerande leder till att Ungern och Polen knuffas närmare Putins Ryssland.

Jag kan alltså begripa varför Nyamko Sabuni uttryckte sig en aning vagt när det gäller frågan om uteslutningar. Ja, hon lät som en klassiskt kluven folkpartist.

En klok, klassisk folkpartist, tycker jag.