Självsäkerhet och konsekvensneutralitet måste vara ledstjärnor. Annars är inte Public Service i allmänhetens tjänst.
Jag sa upp mig från Sveriges Radios ekoredaktion och slutade vid milleniumskiftet, alltså för 22 år sedan. Då hade det nog aldrig hänt att en medarbetare som blivit inrikespolitisk kommentator bestämt sig för att sluta. Ekot var på den tiden bland det bästa man kunde göra som journalist.
Det var en redaktion med stort självförtroende, hyggliga resurser, stor integritet och självständighet. Vi skulle rapportera det som var sant och relevant utan att ta några hänsyn till vad vår rapportering kunde leda till.
Jag trivdes bra med den journalistiska miljön, men sa upp mig för att få ett friare liv och kunna flytta från Stockholm.
Idag vittnar tyvärr gamla kolleger från såväl SR som SVT om ett annat klimat. Det är också betydligt vanligare att profilerade medarbetare lämnar public service för andra medier.
Det är bara att titta och lyssna på sändningar för att märka den ängslighet som brett ut sig. Det har blivit ett skämt att medarbetarna i public service hela tiden måste betona att det finns andra intressen också, att den inte är här och kan därför inte svara och så vidare. Avsikten är naturligtvis att hålla sig objektiva och inte bli beskyllda för att gynna det ena eller andra intresset. Men det är löjeväckande.
Företagsledningarna verkar livrädda för de politiska intressen som vill begränsa public service och gör allt för att inte reta upp någon inför det nya avtalet som ska tecknas med staten. Problemet är att det är svårt att göra riktigt bra journalistik i en sådan miljö.
Journalisten Jan Scherman har ställt frågan om det pågår en smygande anpassning till den intensiva och högljudda kritik som riktas mot public service. Han fick aldrig något svar från ledningarna för SVT och SR.
Mitt svar är otvetydigt Ja. Och att det är förödande. Ett ängsligt public service blir till slut irrelevant. Varför ska man titta och lyssna på journalister som är rädda för att stöta sig med någon?
Riktningen går helt klart i den riktningen. Den utvecklingen måste brytas. Public Service i allmänhetens tjänst sänder det som är sant och relevant oavsett vilka konsekvenserna kan bli. Det är så det långsiktiga förtroendet byggs. Det är så förutsättningarna för SVT:s och SR:s självständighet och fortlevnad skapas.
Ett ängsligt Public Service finns det inget behov av.
Anders Jonsson