En baklängesmiddag som börjar med en svinig efterfest Jag gick i gymnasiet med en kille som gjort sig till en kopia av David Bowie. Men så råkade han köra omkull på cykel och skrapade i ena sidan av ansiktet i sand och asfalt. Från ena sidan såg han fortfarande ut som den store idolen, från andra sidan som Träskmannen.
Det gällde att sätta sig på rätt sida om honom i matsalen. Från träsksidan var det lätt att tappa aptiten.
Jag tänker på detta när jag läser inlägg som hur sociala medier förvandlats till ett träsk av hat, illvilja och elakheter.
Karin Pettersson gjorde för en tid sedan, i en bloggtext, den magnifika beskrivningen av sociala medier, som att det ibland är som att komma nykter till en svinig efterfest.
Hur ska vi då förhålla oss till detta träskfolk som huserar på sociala medier?
För det första. Försök betrakta även debatthuliganerna som medmänniskor. Vad är det för slags figurer, egentligen, som uttrycker sig hatiskt? Genom att göra ett försök att resonera med dem går det faktiskt att dels lära sig lite mer om människonaturen, dels faktiskt få några av dem att sansa sig.
Repliken ”hur tänkte du nu?” är ofta bättre än att försöka mästra dumheter.
För det andra. Försöka skilja på idiotiska åsikter och idioter.
Bara för att någon uttrycker något korkat behöver det inte innebära att de faktiskt är mindre vetande. Vi har väl alla någon gång undsluppit oss något som vid närmare eftertanke inte var så smart.
Således bör vi anstränga oss att istället för ”du är en idiot” skriva ”det där är en idiotisk åsikt”, eller ännu bättre, ”hur tänkte du nu?”.
För det tredje. En annan metod är att försöka vädja till träskvarelsen att inte ta i så förbannat. Exempelvis genom att påpeka att personangrepp sällan tjänar till någon nytta. Eller helt enkelt säga att ”överdriv inte” när folk hävdar att ”Sverige är en diktatur” eller ”snart har vi sharia införd” eller ”klyftorna i Sverige är värre än i Brasilien”.
Det händer faktiskt att folk då backar hem lite, och erkänner sin överdrift utan att ta tillbaka själva kärnan i åsikten. Bra så!
Uppdraget är att försöka höja ”debatt” till ”diskussion”.
Förhoppningsvis kan vi få den drängiga efterfesten som sociala medier är idag till vad som är inledningen på en baklängesmiddag, som gradvis vänder åt andra hållet, via efterrätt och huvudrätt, förrätt, landar vid den trevliga fördrinken där nya personer nyfiket bekantar sig med varandra och konversationen tar fart.
I så fall går det som det gick för Bowiekopian. Träskprofilen läkte och vi fick åter en världsstjärna i klassen.