Socialdemokraterna har återerövrat arbetslinjen. De säger att alla som kan ska arbeta, vilket är ett försök att åter anknyta till de folkliga dygderna om att vi ska äta vårt bröd i vårt anletes svett.
Så sent som förra valet andades partiet mer ”valfrihet” när det gäller den saken. Partiet menade att alla skulle ”ges möjligheter” till utbildning och jobb. Nu är det krav på att alla ska försörja sig efter förmåga om de vill få efter behov.
Det är en viktig markering mot vänstern, som istället tycker vi ska jobba mindre.
Och den socialdemokratiska arbetslinjen skiljer sig också från den borgerliga, som ofta är mer moralistisk, men inte intresserade av lösningar. Socialdemokraterna anser att folk ska skaffa sig ett jobb – och näringslivet få den kraft de behöver – och det kräver en välutbyggd arbetsmarknadspolitik.
Och juvelen i den arbetsmarknadspolitiska kronan har varit Arbetsförmedlingen.
Mer att läsa: Jimmie Åkesson kan bli sannspådd.
Just nu är problemet att Sverige har en massa långtidsarbetslösa – samtidigt som näringslivet ropar efter kvalificerad arbetskraft.
Det finns också en stor grupp som inte ens kan sägas stå till arbetsmarknadens förfogande eftersom de saknar grundläggande förutsättningar att sköta ett vanligt jobb. Därför är det inte konstigt om Arbetsförmedlingens förmåga ifrågasatts.
Och det kommer med all säkerhet att bli en valrörelsefråga. Upplägget ser ut så här:
Allianspartierna talar i populistiska ordalag om att lägga ner arbetsförmedlingen. Men med det lilla nyanserande tillägget ”i dess nuvarande form”. Socialdemokraterna vill förändra arbetsmarknadspolitiken och villkoren
för Arbetsförmedlingen i grunden. Och har dessutom gjort en hel del under mandatperioden, en del bra, en del mindre bra. Men partiet famlar ännu efter lösningar som tar tag i de krav som den nya folkvandringstiden ställer.
Om arbetsförmedlingen ska läggas ner eller inte är oviktigt. De som vill lägga ner måste skaffa något annat system; de som vill ha kvar måste radikalt förändra. Kontentan är densamma: Här behövs nya lösningar! Kanske bör vi begära av politikerna att de slutar identifiera problem och istället berättar vad som bör göras. Kan de inte, får vi hjälpa dem.