Efter höstens val kommer väljarna att bekräfta den nya politiska ordningen, nämligen att vi inte har någon ordning. Det blir omöjligt att bilda en stabil regering.
Den tid är över när det finns ett stort dominant parti och endast två rimliga regeringsalternativ.
Så även om vi helst önskar en valrörelse som handlar om sakfrågor, är det oundvikligt att fundera över vilken slags regering som ska förverkliga folkets vilja.
I helgen föreslog statsvetarprofessorn Leif Lewin på DN Debatt att socialdemokraterna och Stefan Löfven borde visa statsmannaskap och släppa fram en Alliansregering.
Det vore bättre än en regering beroende av Sverigedemokraterna, resonerar Lewin. Med exempel från historien, som när kung Gustaf V accepterade parlamentarism för att rädda monarkin, argumenterar han för klokheten i att ibland välja det näst bästa.
Visst, politik är inte att göra det bästa utan det minst dåliga.
Men det är lättare sagt än gjort. Att Socialdemokraterna skulle lämna makten till de borgerliga strider mot partiets DNA. Det är som att de kristna skulle överge föreställningen om en enda Gud; moderater höja skatten så länge det går att sälja kronjuveler eller låna; eller Göteborgare tala väl om Stockholm.
Det är svårt att föreställa sig.
Men det är just detta som är Lewins poäng. Kungen borde, ställd inför demokratins genombrott, gått på tvären och hellre slungats bort från tronen av republikanska krafter. Istället valde han kompromissen.
Det går också att lyfta fram andra historiska paralleller.
På 1800-talet var regeringsbildningarna också oklara. När en regeringsbildare undrade om han kunde räkna med stöd från det dominerande Lantmannapartiet svarade dessa något i stil med att ”vi följer er till konseljdörren, men inte längre”.
Översatt till nusvenska betydde det ungefär: Visst, vi låter er bilda regering, men vi tänker inte garantera att ni får genomföra er politik.
Vill ni ha vårt stöd så måste ni samverka med oss.
Ungefär så skulle också Löfven kunna säga. Ni får regera om ni gör som vi vill!
Men där är vi inte ännu. Valet är inte över förrän vi har en ny regering. Politik är det möjligas konst.