Om de stora omtumlande förändringar som satte varaktiga spå. Som ännu ekar i dagens Sverige.
Ta exempelvis väckelserörelsen. Den uppkom därför att folk kunde läsa själva – och därför att statskyrkan tappade greppet över själarna i en tid när samhället förändrades. Den skapade ett magnifikt alternativt maktfält som fram till våra dagar haft stor betydelse.
Eller nykterhetsrörelsen. Den hade superiet som grund. Men inspirerades också av andra länders organisatoriska utveckling. Det är alltjämt en viktig kraft, även om de inte som förr, längre har en majoritet av riksdagsledamöterna som medlemmar.
Och så har vi arbetarrörelsen, där exempelvis proletärförfattarna skildrade klassamhället och på sätt gav andlig styrka åt den socialdemokratiska förkunnelsen. Dessa författare kapslade in den vrede som många kände över samhällets orättvisor och omvandlade den till självsäkerhet och stolthet.
Men allt kokar ner till att metoo är en samhällsförändring som kommer underifrån, som bärs fram av människors erfarenheter, som förlöses när flera vittnar om samma problem – och de tidigare makthavarna faller av sina höga hästar. Skyldiga eller inte, det spelar ingen roll. Detta är en revolution.
Revolutionen har nu nått den socialdemokratiska partitoppen.
Anklagelserna mot riksdagens talman Urban Ahlin kommer inte som någon överraskning. Den här historien har det pratats om länge. Från dem som har insyn, sägs att det inte är någon glasklar fråga. Och Ahlin får i medierna visst stöd av partikamrater som menar att det här också finns en politisk dimension. Vad än Ahlin gjort så har hans politiska uppfattning också spelat roll som drivkraft.
Vad vi ska tro om detta är således något oklart. Men som vid så många andra tillfällen så riskerar den stora skandalen inte att bli själva händelsen som sådan, utan det sätt på vilket denna hanteras av de ansvariga.
Låt oss därför avvakta och se hur partiledningen hanterar detta. För hantera, det måste de. Det här försvinner inte från agendan. Snarare, vem är näste man till rakning?