Ledare: Inget skäl att tjurrusa vänsterut

Det var nog inte särskilt många partifunktionärer som chockade ramlade ur hängmattan när de igår fick höra talas om SVT/Novus senaste opinionsmätning. Den innehöll onekligen en del dramatik. Vänsterpartiet går fram och Sverigedemokraterna passerar med en noslängd Moderaterna som det näst största partiet. Liberalerna är med god marginal kvar under riksdagsspärren och Socialdemokarterna förlorar stöd och landar strax under 24 procent. 

Trots allt, alla är medvetna om att det är en sommarmätning och att det hinner hända mycket innan valet nästa år. 

Möjligen misstänker jag att en och annan socialdemokrat grymtade lite besvärat över att det inte tycks löna sig att ta ansvar. Och jag vet att det inom partiet höjdes röster för en tydligare och mer vänsterinriktad politik. 

Det finns nämligen alltid röster inom S som vill att partiet ska gå mer åt vänster. Och det är inget konstigt med det. Den här gången hämtar de dessutom stöd i opinionssiffrorna. Partier som uppfattats som mest skeptiska till marknadshyror går fram.

Jag håller för övrigt med. Om man med vänster menar fler förslag för att förhindra att långtidsarbetslösheten biter sig fast på en hög nivå. Utbildning, inte minst vuxenutbildning, är i det sammanhanget en nyckelfråga. Brottsbekämpning är också i högsta grad en fråga om rättvisa och jämlikhet. 

Så här skulle jag kunna fortsätta. Det finns för mig ett viktigt men; men jag vill inte ha ett parti som tjurrusar vänsterut utan att ta hänsyn till ekonomins och det parlamentariska lägets alla begränsningar. Jag inser att kompromissandet har fått dåligt rykte efter decemberöverenskommelsen och januariavtalet. Det framställs som ett cyniskt sätt att hålla sig kvar vid makten. Men för mig är kompromissandet något av politikens essens. En insikt om att reella och hållbara förändringar förutsätter att de om inte älskas så åtminstone respekteras av många intressen och breda grupper. 

Det här resonemanget förefaller kanske självklart i ett läge när inget parti ens är i närheten av 50 procent av väljarstödet. Socialdemokraterna är störst med sina 24 i mätningen, Vänsterpartiet får 13 procent. Det räcker inte för att få något gjort på riktigt. 

Det är möjligt att alla inte tror mig, men jag kan lova att jag hade skrivit precis samma sak även om Socialdemokraterna hade fått över 50 procent i SVT/Novus-undersökningen. Däremot hade sannolikt ett sådant resultat fått mig att chockad ramla ur redaktörsstolen.