Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Vinstlotten i livets lotteri

Foto: Ohlsson Jens

Norrköping2008-12-29 03:00
Laila Naraghi
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När jag gick på lågstadiet flyttade vi från Syrénvägen i Oskarshamn till Munkgatan. Förut hade bara syrran och jag haft varsitt litet rum medan mamma sov i vardagsrummet, men nu fick vi alla tre varsitt rum. Det var fantastiskt. I samma veva bytte jag skola. Allt gick smärtfritt. Solen sken precis så där som den gör när man är åtta, fri som en fågel och just lärt sig skriva skrivstil. Då höjden av lycka var att få spela spel eller klä innanmätet av sin skolbänk med nytt bänkpapper. Kort sagt: livet lekte. Månaderna passerade och högtiderna ersatte varandra. Jag tror det var i slutet av en vinter som en särskild sak hände. Kanske helt betydelselös för världshistorien, men nog så tankeväckande för Laila typ tio år. Krönika
Det var dags för öppet hus på mitt fritids och alla barnen kom med tillbehör - föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar i en salig röra. Man kunde köpa hemmabakade bullar, egengjorda smörknivar och andra nödvändigheter. Självklart kunde man också köpa lotter. Något alla föräldrar plikttroget gjorde. Så också min mamma. Och så kom det sig att min mamma vann det bästa priset. Det var en gul jättefin, stor gosefågel som en av fröknarna hade sytt. Jag minns hur jag hade tittat på den före lotteriet och tyckt att den var hur fin som helst. Och när mamma hade vunnit den kunde jag inte sluta att förundras över detta. Över att just vi, just idag - här och nu! - hade dragit vinstlotten. Jag minns glädjen liksom förvåningen. Det är sällan jag köper lotter nuförtiden, men den där häpna känslan kan jag fortfarande få. Inte minst i vintertider. En förundran över att just jag, just idag - här och nu! - får ha det så bra. Jag får äta mig mätt, tvätta mig ren och ha en egen bostad. Jag har vänner och familj som jag älskar och jag kan säga vad jag vill utan att bli arresterad. Det räcker att se sig omkring för att förstå att jag dragit en riktig vinstlott i livets lotteri. Miljarders av våra medmänniskor lever med hunger. Varje dag dör tiotusentals personer av fattigdom. Runtom vårt klot förföljs bröder och systrar för att de tycker och tänker. Med förundran kommer förfäran. När jag förstår hur lyckligt lottad jag är undrar jag hur jag bäst kan förvalta min vinst. För om jag nu haft sådan tur i livets lotteri, visst är det då min skyldighet att på bästa sätt använda de möjligheter som vinstlotten ger? Att tillsammans med andra försöka göra världen i alla fall lite friare och mer solidarisk, lite mer ärlig. Att använda vinstlotten för att bidra till att fler får sådana vinstlotter i framtiden. Inte sällan fasar jag över detta: vilken väg ska väljas för att bäst ta till vara på dessa möjligheter? Även om jag sällan tänker på den gula gosefågeln är jag tacksam för känslan den gjorde mig bekant med. Jag tror att förundran är en bättre vägvisare än förnöjelse.