Den offentliga marknaden i Sverige är värd ungefär 846 miljarder kronor i år. Så förhåller det sig enligt en sammanställning som tidningen Dagens Samhälle presenterade i går.
I denna stora summa pengar ingår inte minst alla de varor och tjänster som kommuner, landsting/regioner och staten köper från privata företag. Här finns, antar jag allt från stridsflygplan, polisbilar och motorvägar till pappersgem, cellgifter och webbläsare.
Offentliga och privata sektorer är sedan gammalt sammanflätade med och beroende av varandra. Så hänger det ihop i en marknadsekonomi med en stark offentlig sektor som har ansvar för väldigt många samhällsområden.
Det som skänker laddning åt Dagens Samhälles rapport om den offentliga marknaden är den stundtals hätska debatten om privata företags vinstintresse.
Sedan ett par decennier tillbaka finns omsorgs- utbildnings- och sjukvårdsföretag med på listan över privata leverantörer till det allmänna. Av de 846 miljarderna på Dagens Samhälles lista står skol- och barnomsorgsföretag för 38 miljarder kronor, omsorgsföretag för 31 miljarder kronor medan sjukvårdsföretag levererar till ett värde av 22 miljarder kronor. Vilket betyder att privata företag står för cirka 15 procent av de skattebetalda välfärdstjänsterna.
De som är kritiska till privata välfärdstjänstföretag hävdar att det just inom vård/skola/omsorg är synnerligen olämpligt att blanda in företag. Detta eftersom företag per definition har intresse av vinst.
Stefan Carlén är ekonom på fackförbundet Handels. Carlén och hans fackförbund var pådrivande initiativtagare till LO-kongressens beslut om nej till välfärdsföretag tidigare i år. Vid en paneldebatt som Dagens Samhälle anordnade i samband med rapportpresentationen i går förmiddag hävdade Stefan Carlén att välfärdsföretagens "huvuduppgift är att skapa vinst till sina ägare. Det är klart att man här får en lägre personaltäthet eftersom det är på den sidan man drar ned för att kunna göra vinst." Hans poäng var att välfärdsföretag därmed närmast automatiskt genererar sämre kvalitet i välfärdstjänsterna. Vilket i mina öron låter som ett i allt väsentligt ideologiskt och saklighetsbefriat argument.
Jag har framgångslöst sökt och letat efter sakliga bevis för att just företag inom vård, skola och omsorg skulle bete sig på det sättet som Stefan Carlén anför att de gör.
I den offentliga statistiken finns inga uppgifter som stödjer hans tes. Medarbetare på privata företag är enligt återkommande undersökningar mer nöjda med sina arbetsgivare än sina kommunalt anställda kollegor. Andelen medborgare som efterfrågar privata välfärdsföretags tjänster ökar för varje år. Skulle alla dessa ha missat något som Stefan Carlén har upptäckt?
Sanningen är väl att ett företag är ett företag. Vinstbehovet är genetiskt. De levererar de tjänster som kunden beställt. Gör företagen inte det så blir inte företagen långlivade som leverantörer. Denna sanning torde gälla lika oavsett vad företaget levererar och vem kunden är.