LEDARE: "Viktigaste relationen är med industrin"

Den knappt månadsgamle Aron var också med när den nyvalde ombudsmannen i Lantarbetarförbundet Gunnar E Sträng, höll tal till statarna på Olstad Backe i Risinge en lördagskväll i juli 1932. Aron Oskarsson är en av de Finspångsbor som jag träffat för att samtala om Finspångs utveckling och möjligheter. Finspång är rikt på industrihistoria. Här finns fortfarande ett närmast osannolikt antal stora och små exportföretag, här tjänar arbetare och tjänstemän bäst i hela Östergötland, här finns flygplatser, universitet, storstäder och en stor exporthamn inom ett stenkasts avstånd. Men hur rik är Finspångs framtid? Andelen medelålders och yngre i befolkningen minskar och utflyttningen pågår år efter år. Kan Finspång förvandlas? På vilket sätt ska samhället i så fall förändras? Vad spelar politiken för roll i sammanhanget? - Politiken i Finspång har inte samma betydelse som tidigare, säger Aron. Den socialdemokratiska arbetarkommunen fyller etthundra år i år. Jag vill inte vara elak, men kanske vore det lämpligare med en gravskrift än en jubileumsskrift för att uppmärksamma årsdagen? 1952 tog Aron Oskarsson studenten i Norrköping. Sedan bar det i väg till studier i Uppsala innan han och hans hustru återvände till Finspång 1958. Aron är adjunkt och arbetade som lärare i historia och svenska på Högalidskolan och på Bergska skolan. Aron Oskarsson lever ensam sedan hustrun hastigt gick bort i sjukdom för flera år sedan. Paret fick sex barn varav tre finns kvar i Finspångs/Norrköpingstrakten. De tre andra bor i Uppsala. Det märks på Aron att han är stolt och glad över att alla barnen arbetar inom utbildningssektorn. - Men skolan i all ära, Finspångs viktigaste relation är med industrin, säger Aron. Hans far arbetade på gjuteri i Finspång. Det var en hård arbetsmiljö, många arbetare fick förgiftningsskador. Arons pappa dog ung, redan 1952. Men till sin stora glädje hann han uppleva när sonen Aron tog studenten. Det var en stor sak i en arbetarfamilj på den tiden. Arons egna erfarenheter av industrin inskränker sig till sommarjobb under studietiden. - Det var mycket lärorikt. Bland annat hade jag förmånen att arbeta under professor Herman Unckel; den nuvarande landshövdingen i Stockholm Per Unckels pappa. Det var en fascinerande person som gick sina egna vägar, berättar Aron. Under en period av sitt liv var Oskarsson socialdemokratisk ledamot i Finspångs byggnadsnämnd. - På den tiden satt flera av de tyngsta industrimännen på högerns mandat i byggnadsnämnden. Behövde industrin mark eller bygglov så skulle det gå undan. Beslutsmakten var lokalt förankrad. På den östra sidan fanns STAL/Siemens, på den västra sidan Metallverken och i mitten Metalls fackavdelning och ett kraftfullt socialdemokratiskt kommunalråd. Idag finns makten någon annanstans. Företagen är globala, politiken har tappat kraft och facken har storavdelningar och färre medlemmar, säger Aron Oskarsson. Aron ägnar sig inte åt något "gammelmansgny" av arten "allt var bättre förr". Det han säger, som jag förstår honom, är däremot att det finns mycket att lära av historien. En lärdom är att stort självbestämmande och stolthet över sin bygd är viktigt om Finspång ska växa och utvecklas med nya etableringar och nya innevånare. "Finspång är högst angenämt", skrev Tage Erlander. Men Finspång kan bli än angenämare om dagens aktiva generationer är beredda att kavla upp ärmarna och ta strid för att kunna styra sitt öde.

Information till våra läsare

Ledare: "Viktigaste relationen är med industrin"

Finspång var högst angenämt. Så skrev Tage Erlander i sin dagbok efter besöket på orten i mars 1946. Aron Oskarsson var 14 år och engagerad som dörrvakt vid lunchen som hölls för statsrådet Erlander.