Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Vi och vår framtid

God fortsättning på det nya året! Det mest glädjande som hände förra året var nog att klimatfrågorna äntligen började få uppmärksamhet och att fler började fundera över sitt eget ansvar. Om intresset håller i sej kanske vi kan se fram mot en hyfsad framtid för kommande generationer, alltså våra egna rara ättlingar.

Norrköping2008-01-14 03:00
Britt-Inger Stockfeldt, Barbro Mattsson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det skulle innebära att de inte behöver förbanna oss för att vi var så himla egoistiska och korkade. Vilken skön tanke! Tyvärr är nog chansen ganska liten, för nutidens människor är bortskämda, i varje fall vi här i den rika delen av världen. Vi utgår visst från att någon annan ska ordna problemen åt oss. Det är ändå lite konstigt att det ska krävas skräckscenarier för att fakta om verkligheten ska gå fram och bli uppfattade som sanna. Det är ju inte något nytt, varningarna har hörts både länge och väl. På 50-talet skrev t ex Harry Martinsson Aniara, om hur människorna har förstört sin planet och försöker nå en annan. Rachel Carson skrev i Tyst vår om hur livet skulle bli när fåglar och insekter dödats av biocider, Hans Palmstierna skrev Plundring, svält, förgiftning om samma sak. Även om många läste och tänkte till så var det ännu fler som irriterat talade om domedagsprofeter. I en studiecirkel om trädgårdsodling rekommenderades allsköns gifter, som skulle myllas ned tillsammans med fröna för att hålla skadeinsekter borta. På en fråga om det inte kunde vara farligt kom svaret "Äsch, vi har så goda recipienter!" Recipienterna var landets vattendrag, som tydligen ansågs vara osårbara. När man oroade sej för det som bolmade från fabrikerna var lösningen att göra skorstenarna ännu högre, så skulle nedfallet hamna längre bort. Visst har det gjorts goda försök att öka kunskap och engagemang. På Inga Thorssons initiativ ordnade t ex S-kvinnorna en miljökonferens år 1957. Där diskuterades föroreningar av luft och vatten, radioaktiv strålning, bullerproblem och hygien. 1972 ordnades en stor FN-konferens om miljöfrågor här i landet och många fler runt om i världen. Larmklockorna har fortsatt att dåna, tyvärr för många döva öron. Den hetsiga debatten kring kärnkraft handlade om att vi borde satsa på giftfri, förnyelsebar energi i stället på sånt som kanske är bra för stunden men farligt på lång sikt. Som miljökämpe har man fått vänja sej med att betraktas som bakåtsträvande, orealistisk och smått töntig. Jaja, vi töntar får väl vara tacksamma mot Al Gore och de andra storfräsarna, som håller på att lyfta frågan till sånt som även andra stora grabbar kan snacka om. Någon gång i framtiden kan de kanske t o m ta konsekvenserna och åtminstone hejda utvecklingen av läskiga vapen. Tänk om den utmärkta moderna tekniken kunde användas till att göra transporter och produktionsmedel miljövänliga och resurssnåla! Det skulle kunna vara inledningen till överlevnad för miljoner människor, bl a till våra egna ättlingar.
Läs mer om
Norrköping