"Jag är aldrig nöjd", sa folkpartiets Carl B Hamilton i riksdagens debatt om vårbudgeten i går eftermiddag. Det är nog en vettig attityd från Alliansens regeringsunderlag i riksdagen. Hur man än vrider och vänder på saken så är arbetslösheten på tok för hög och skolans kunskapsresultat på tok för låga för att något vettigt regeringsunderlag ska kunna känna sig nöjt.
Oppositionen var definitivt inte nöjd. Enligt finansminister Anders Borg (M) har Per Bolund (MP), Ulla Andersson (V) och Fredrik Olovsson (S) börjat jobba i svartmålarbranschen. Anders Borg framträdde själv som en värdig och stundom sanslöst effektiv representant för skönmålarbranschen.
Politiska debatter av det här slaget går ut på att respektive sida lyfter ut väl valda delar av verkligheternas händelser för att sedan spinna framgångs- och undergångsberättelser utifrån dessa beståndsdelar. Där regeringen ser ljusglimtar i tunneln ser oppositionen strålkastarna på ett snart frontalkrockande tåg. Inget fel i det. Men ibland kan det bli för mycket av det goda. Så kändes det stundtals under riksdagens budgetdebatt i går.
Enligt Ulla Andersson är läget i Sverige nu så eländigt att vi har blivit "Långtidsarbetslöshetens land." Enligt Anders Borg finns det bara något enstaka land i Europa som har lägre långtidsarbetslöshet än Sverige. Liknande milsvida skillnader i verklighetsbilderna föredrogs och framfördes i de flesta ämnen som diskuterades. När berättelserna liksom kommer från helt olika planeter är det svårt att hålla lyssnarintresset på topp. Verkligheten tonar bort i fjärran när den politiska debatten om ekonomi och samhälle transformeras till en politisk debatt om politik.
Anders Borg visade övertydligt sina agitatoriska sluggertalanger. Han följde den urgamla retoriska regeln om att en framgångsrik talare bygger upp sitt anförande runt siffran 3. Det ska vara tre delar i talet. Det ska finnas tre starka argument, tre talande exempel, tre dräpande attacker och tre offensiva frågor till motståndaren. Enligt Borg tillför regeringen "energi, kraft och tillväxt" till Sverige. Eländets Europa plågas av "för stora och för svaga banker, av för svag konkurrenskraft och av en dålig arbetsmarknad". Därför är tillväxten i Sverige "trög, långsam och segdragen". Alliansen bygger vidare på "jobben, kunskapen och tryggheten" medan oppositionen kännetecknas av " höjningar i varje bidragssystem, skattechocker på arbete och av oviljan att regera med varandra".
Min analys är att Anders Borg och regeringen skärrats av socialdemokraternas initiativ i arbetslöshetsfrågan. På kongressen för ett par veckor sedan lanserade S vallöftet att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020. Löftet fäste uppmärksamheten på att jämförbara länder i EU i flera fall har betydligt lägre arbetslöshet än Sverige.
Självklart är det besvärande för en regering som talade om "massarbetslöshet" när de tillträdde för snart sju år sedan och som nu administrerar en väsentligt högre arbetslöshet.
I sådana lägen höjs gärna tonläget, haglar ofta överdrifterna och spänns retorikens bågar extra hårt.