Och så har kraven dykt upp igen, att avskaffa värnskatten. Men denna gång används nya argument som jag tycker förtjänar att studeras närmare.
Skatten beskrivs som en broms på ungdomars vilja till mer krävande och längre utbildningar. Sverige är beroende av att satsa på kunskap, det är vår enda långsiktiga hårdvaluta. Vi behöver därför stimulera människors vilja till kunskap, inte motarbeta eller bygga hinder för den. Jag vill att alla förslag som verkar i denna riktning måste gås igenom och tas på allvar.
Värnskatten är det vardagliga namnet på den del av inkomstskatten som betalas på inkomster över 50 000 kronor i månaden. Skattesatsen är fem procent. Den inbringar 5 miljarder kr till statskassan varje år.
Är värnskatten en skatt på utbildning?
Bromsar värnskatten viljan hos unga människor till utbildning och kunskap? Jag har ägnat en del energi att gå igenom den frågan men inte blivit övertygad. Väldigt få utbildningar leder till jobb där man kan räkna med inkomster som berörs av värnskatten. Ett slopande skulle inte påverka några narkossköterskor, elektriker, förskollärare eller många andra bristyrken, eftersom deras löner inte ligger ens i närheten av den nivån. Den enda utbildning jag kan se där gymnasister någorlunda säkert kan förvänta sig framtida månadslöner över 50 000 kr är läkarutbildningen, och då först efter lång tid. Kanske en del civilekonomer och civilingenjörer, men där är det mer osäkert. Men inte ens för läkarna kan jag se att en inkomstskattesänkning skulle leda till fler läkare på våra sjukhus, eftersom antalet läkare inte styrs av hur många som önskar bli läkare utan av hur många platser det finns på läkarutbildningen, och det bestämmer regeringen. Redan idag med värnskatten på plats är det som bekant långt fler som söker än som kommer in på utbildningen. Ett effektivt sätt att få fler läkare skulle istället vara att öka antalet platser på läkarutbildningen.
Satsa mer på attraktiva utbildningar!
Om man menar allvar med viljan att locka ungdomar att välja de mest krävande utbildningarna skulle jag förorda att de utbildningar det gäller byggs ut och att forskarutbildning och forskarkarriär görs mer attraktiv med bättre och modernare anställningsvillkor. Då läggs pengarna på dem vars utbildningsväg man vill påverka, inte på redan framgångsrika som fick sin utbildning för flera decennier sedan. Och då krävs det mer, inte mindre, pengar i statsbudgeten.